Instagram

torsdagen den 28:e augusti 2008

Blindhet

Kära bloggläsare (förhoppningsvis är det några fler än de närmast sörjande). Jag står inför ett problem. Jag kan inte välja vilken av nedanstående bilder som är bättre än den andra (av en viss anledning, som jag kommer att skriva om senare, behöver jag bestämma det snabbt). Jag har sett mina bilder så många gånger att de pendlar mellan att vara skitbra till skräp. Därför har jag också tappat urskillningsförmågan. Därför behöver jag hjälp.

Jag behöver få svar av ER. Vilken av bilderna föredrar du? Nummer ett eller två? Skriv ditt val i kommentarsfältet. Anonyma svar går jättebra.

Nr 1.
Nr 2.

Sova, sova, sova!

Jag sov 20 timmar i sträck från att jag kom hem i tisdags. Sen var jag uppe några timmar för att handla, kolla lite grann på tv och käka. Sen sov jag igen. Till nu.


Den gyllene trion. Nils, jag och Daniel.

tisdagen den 26:e augusti 2008

Avslutningen

När jag lägger in det här blogginlägget är det tisdag, två dagar efter OS-avslutningen... Nils skulle ju såklart stressa iväg som ett skott efter att jag var klar med jobbet den dagen. Sanningen var den att han låg och sov när jag masade mig upp till marathon på morgonen och sen bara av farten betade av två till jobb innan avslutningen ägde rum på kvällen.

Vi drog i alla fall ut med gänget på Aftonbladet och avslutade OS på ett riktigt sätt. Dagen efter ägnades åt shopping, en sväng FÖRBI förbjudna staden (vi kom dit för sent för att släppas in) och vår egen avslutningsmiddag. Och hej hopp var det tisdag och dags för hemfärd, utan att ha rört datorn på ett och ett halvt dygn. När jag skriver det här har jag precis kommit hem till lägenheten i Stockholm. Jag är en idiot som inte går och lägger mig direkt, men om man har klarat av ett helt OS utan sömn klarar man av två timmar till...

Avslutningen ja... Lite av ett sömnpiller, tydligen inte alls lika mäktig som invigningen.






OS i bilder, söndag

Gjorde tre vanliga jobb på söndagen, innan avslutningen. Men marathon-racet blev så dåligt, så därifrån kommer det inga bilder till bloggen. Sådetså! Men däremot en del rytmisk gymnastik.

Härlig basketglädje.



OS-bilder, lördag

Guldhoppet Fredrik Kessiakoff kom... ja, så intressant var det.
Men roligt att titta på var det!

Och mer svenskdepp. Här i taekwondon.

lördagen den 23:e augusti 2008

Pömsig

På väg till mountainbikearenan idag.

Foto: Jonas Lindkvist.

Tröttheten är påtaglig just nu. Snart är det över.

fredagen den 22:e augusti 2008

Dagens OS-bilder

Vi tog en ledig förmiddag - den första sen vi kom hit - och åkte ut till Silk Market för att köpa på oss livets nödvändigheter. Underkläder alltså. Förra gången vi tvättade på vårt boende kunde vi inte hämta ut tvätten på fyra dagar. Den hade nämligen bara öppet mellan 9-23, tider då vi aldrig var hemma. Så nu var vi tvungna att säkra upp. För allas trevnad.

Därför blev det också bara ett jobb idag, friidrotten. Imorgon håller vi oss emellertid duktigt sysselsatta med fyra-fem jobb var. En riktig slutspurt med andra ord.

Carolina Klüft i hoppartagen.

Fort går det.

Hövdingen har lämnat lägret

Nu har han lämnat oss, hövdingen. Även om han är skåning saknar vi honom.

Daniel Nilsson, även känd som "Hövdingen".

Det är därmed fritt för mig och den andra norrlänningen att härja bäst vi vill. Det inbillar vi oss i alla fall.

Jag hittade för övrigt några bilder på de kollegor som varit på plats här i Peking och jobbat. De andra personerna/bilderna ligger nergrävda i någon fotomapp i hårddiskarnas lömska värld.

Nils i sin rätta skepnad.
Jimmy Wixtröm - alltid lika artig.
Fredrik Sandberg badar - på arbetstid!

Jonas Lindkvist i grubblartagen.

torsdagen den 21:e augusti 2008

6 600 spammail

Nu har jag suttit och lovat bilder på kollegor och så ligger de på en annan hårddisk på hotellet... Jaja, vi tar det imorgon istället, eller något annat roligare.

Intressant med Kina förresten. Vissa bloggar och sidor kommer man som bekant inte åt. Men mer positivt är att ingen spam har hamnat i min mail. Förrän nu. Idag bestämde sig den kinesiska censurkontrollen att släppa igenom 6 600 (!) spammail till ett av mina mailkonton. Har någon internetpolis suttit och gått igenom alla mailen? Haha!, i så fall.

Med tungan rätt i... utanför mun.

Jeremy Wariner.

onsdagen den 20:e augusti 2008

Historiska ögonblick

När jamaicanen Usain Bolt idag sprang 200 meter på den nya världsrekordtiden 19,30 insåg man att man har varit med om ett flertal idrottshistoriska ögonblick - på en fotlängds avstånd. Det tar ett tag att inse hur... häftigt det är. Just de här ögonblicken... De är svåra att värja sig emot. Jag vet inte om det är jag som flummar, men det är inte människorna som känns speciella, utan själva handlingen, atmosfären och känslan av att befinna sig i det som just då är världens centrum. Men den här känslan kommer efteråt. I nuet är man koncentrerad, fokuserad på sin uppgift.

Usain Bolt jublar som man ska jubla - bestialiskt.
Segerglädje.

Jag har kommit fram till att den här bloggen måste börja bli mer positiv. Kanske positiv och elak, men i alla fall inte deppig och klagande. Idag är jag glad över att Nikons D3 har en multiexponeringsfunktion. Då kan man ta sådana här bilder:

Elina Eggers hoppar från 10 meter.

Till sist, en bild från seglingen i Qingdao i söndags.


Imorgon: Förödmjukande bilder (läs: när de sover) på kollegor.

Bilden på Kallur

Jag fick en hel del reaktioner på Kallur-bilden. Dels muntligt, men också via mail, sms och telefonsamtal. Kul! (men tråkigt för Sanna) I alla fall, gällande redigeringen av bilden fick jag en del förslag på hur den skulle kunna se bättre ut. Den var nämligen knappt "framkallad" alls. Jag räknade på att det tog cirka 30 sekunder per bild, från att de var i datorn, till att de gick iväg till Bildbyrån. På den tiden - 30 sekunder! - ska bilden fixas till, textas med info, och självklart också skickas.

Så här skulle den sett ut om jag fått lägga lite mer tid på den, typ fyra minuter. Eller åt det hållet i alla fall.

söndagen den 17:e augusti 2008

Pissdåligt

Jag har faktiskt fog för rubriken. Kolla bara på bilden nedan.


En fransman, i jolle, pissar i havet.

(Varning för viss klagande ton i inlägget. Känsliga läsare varnas.)

Det började med att jag inte hann blogga igår för att jag klockan fyra på natten skulle åka till kuststaden Qingdao. Iväg till flygplatsen, köp av biljett och en timmes flygresa. När jag kommer fram tjatar jag till mig att följa med på mediabåten som följer båtarna på vattnet. På med regnstället och en optimistisk vilja. Sen kommer ovädret. I ett nu förvandlas det stilla duggregnet till fullständig storm. Höga vågor, pinande regn och krängningar i båten. Det första båtracet, som är av ointresse för mig, kör igång efter en del förseningar. När väl finnjollen ska köra igång snackas det i båten om att vindstyrkan är för stark, att man kanske ställer in tävlingen.

I det här laget har jag, i mitt fulla regnställ, blivit genomvåt. Allt vatten kommer in genom kragen och jag är blöt in på kalsongerna. Daniel Birgmarks båt åker förbi, men alldeles för långt bort. Under träningen får vi inte närma oss båtarna hur som helst. Jag får några bilder. På hans rygg. Då kommer beskedet. Finnjollen skjuts upp. Två timmar i båt, en släng av illamående och alldeles för blöta kläder till ingen nytta. Så kommer jag in och försöker torka kläderna på bästa sätt, eftersom jag bara har med de kläder jag bär på mig (jag hade i förhand fått veta att det inte fanns plats på båten, så jag räknade aldrig med ett båtäventyr). Då kör givetvis allt igång igen. Det är fortfarande storm, men lite lugnare. Hur som helst, vi som var med först får inte åka med. Istället åker några få fotografer ut. Jaja, tänker jag. Det går ju att plåta honom antingen på medaljceremonin eller i den mixade zonen efteråt.

Här kommer ett problem. När jag ska gå ner fungerar ingen av mina kameror. Båda är stendöda av allt regn som sköljt över dem. Panik! Får efter en stund låna ett kamerahus från Nikon men är för sen till den mixade zonen. Daniel Birgmark, som körde jollen, har lämnat platsen. Får tag på hans tränare och senare andra medarbetare i det svenska laget. De ska se till att han kommer för en bild. Bra. Jag går ut och väntar i spöregnet. Ringer upp.
- 10 minuter, sen kommer han.

Ringer tillbaka, 15 minuter senare.
- Han har inte kommit än.
- Han fastnade på vägen. 10 minuter.

Till slut har det gått 40 minuter och jag måste lämna stan för att ta mitt flyg tillbaka. Fyra timmar senare, runt tolv på natten, har mina kläder som jag har på mig fortfarande inte torkat.

Summa summarum: En natt helt utan sömn, en lång dag ute i regnet, en självklar förkylning, för priset av vad? Fyra skitbilder på Birgmarks rygg.

Gårdagen i bilder

Jag hann aldrig blogga igår. Senare idag kommer förklaringen.

Usain Bolt tog nytt rekord på 100 meter.
Anna Lindberg i simhoppet.
Anna Lindberg igen.

Cesar Cielo grät efter att ha  vunnit 50 meter fritt-finalen.

fredagen den 15:e augusti 2008

Inklämd i ett kikhål

Det var en konstig dag idag. Jag och Jimmy har varit på samma jobb (simning på morgon och simhopp på eftermiddagen) utan att ha sett varandra. Hemma i Sverige skulle det aldrig hända, men här är det hundratals fotografer som samlas på samma plats istället för en handfull.

Under simhoppet tog jag mig ner till kikhålen som finns i bassängen. Det finns två stycken, och där nere är det varmt, trångt, mörkt och fuktigt. En fotograf var redan på plats och jag skulle få ta hans plats emellanåt. Det fanns dock ett problem. Där nere hör man ingenting av vad som sägs ovanför ytan. Vem som hoppar ner i vattnet vet man inte. Om man inte håller räkningen på hur många som dyker och kollar gentemot startlistan. Det gjorde den här killen - i tre dyk. Sedan tappade han kollen. Hur skulle jag då veta när Anna Lindberg dök? Jag satte på normalobjektivet för att zooma in på nästa person som dyker och gissa mig till hur många som var kvar innan Anna dök. Då är det ju självklart hon som dyker. Och då blir det ju pannkaka av det hela. Fick några andra bilder, på andra simhoppare, men inte Anna. Nytt försök imorgon.

En tyska som är på väg upp ur vattnet. Men inte Anna.
Och en australiensare.
Klüft in action.

På vägen in till eftermiddagens simning gick jag in tio minuter i fäktningslokalen. Det är en bildmässig sport, men minuterna var för få för att jag skulle kunna göra något riktigt vettigt av det.

Vy från kommentatorplats.

torsdagen den 14:e augusti 2008

Kycklingar i publiken

Det blir en tidig kväll för första gången sen vi kom hit. Alla dagens jobb började tidigt och pågick visserligen länge, men inget drog ut till natten. Och skönt är det. Idag, när jag satt och redigerade bilder från skeet (skytte) nickade jag till tre-fyra gånger framför datorn. Det blev sammanlagt två jobb som tog hela dagen, imorgon blir det väl tre stycken om planerna håller.

Tungt i alla fall att se Stefan Nystrands besvikelse när han med sitt snabbaste lopp i karriären ändå kommer sist i 100 meter fritt-finalen. Men han kommer igen.

Skönt att svalka sig innan man hoppar i vattnet.
Depp. Depp. Depp.
Skriet?

Kycklinggult är tydligen det senaste.

onsdagen den 13:e augusti 2008

Cykling och pingis

Gustav Larsson, cyklist, tog silver (inte guld!). Jag var där, som rookie i cykelkretsar. Det märktes. Men nästa gång!



Och sen blev det lite pingis.