Instagram

tisdagen den 30:e september 2008

Hockey i vidvinkelläge

Beroende på vilken sport, liga eller division man täcker finns det alltid olika regler att följa. NHL är i regel inte helt samarbetsovilliga, men när de väl bestämt sig för en sak går det inte att argumentera emot. Jag har bevakat två träningar i rad nu (New York Rangers) och det är lätt att falla i fällan att bara leverera standardmaterial. Så jag har medvetet försökt jobba med vidvinkel så mycket som möjligt.

Till skillnad från många arenor i Sverige är det plexiglas runtom hela isen, i alla fall där fotograferna får stå. Det är givetvis smutsigt och inte så trevligt att plåta igenom. Så här är det ganska ofta. Inget nytt alltså. Jag försöker hur som helst att sträcka kameran ovanför glaset för att få en annorlunda bild. Det fungerade bra dag ett, men idag stötte jag på patrull. Aja baja, sa en säkerhetsvakt, eller vad det nu var för något. Varför? Orsak ges inte. Det bara är så. Jag får tydligen inte sträcka in kameran. Om jag lydde? Rebellen i mig tvingade mig att gå till andra sidan och välja mina tillfällen noga och hastigt. Så det blev bra till slut.





söndagen den 28:e september 2008

När Nachtwey talar lyssnar publiken

Foto: James Nachtwey

Tyvärr hann jag aldrig till vernissagen igår. Men jag var på ett föredrag med James Nachtwey idag på Hotell Lydmar. Bland annat Robban och Martin hade hittat dit, likaså Simon (fotostuderande i Sundsvall numer) som jag gått i skola med i princip alla år. Eller föredrag och föredrag... Tydligen var det en pratstund med honom som gällde, en öppen diskussion helt enkelt. Andäktigt satt Sveriges "största" pressfotografer på golvet och lyssnade till "Jim". Kul och inspirerande, även om jag hade hört i princip allt tidigare. Men det är alltid lika kul att höra någon duktig fotograf motivera VARFÖR han eller hon gör på ett visst sätt. Vilka tankar går genom hjärnan? Varför fortsätter han med det här utsatta arbetet när man mist 14 vänner i krig? Varför föredrar  han svartvitt framför färg? Som sagt, inspirerande. Ska bli roligt att se någon bild därifrån som visar på skolkänslan i situationen.

Nu har jag i alla fall landat i Zürich i Schweiz. Nu är det NHL-hockey som gäller i några dagar. Rapporter kommer.

lördagen den 27:e september 2008

Så mycket att skriva...

... men så lite tid. Skäms lite, även om jag varit begraven i jobb och saker att ta tag i. Och imorgon (läs: idag) ska jag på bröllop... Så, söndag blir en bra dag!

Min arbetsvecka har sett ut så här: Hockey, fotboll, hockey, hockey. Nästa vecka är hockey all over. Så jag blev glad när jag äntligen fick göra ett jobb som inte var relaterat till sportens värld.

En bildresumé av veckan:

Fotboll på "ta av sig tröjan"-vis.
Aj.
Hockeymiss.
Hockeydepp.

Och glädjeämnet!

söndagen den 21:e september 2008

Markus & Lina

Uppe till fem i natt. Anledningen: Markus och Lina gifte sig igår. Grattis! Så nu sitter jag och väntar på att flyget ska ta mig hem till Stockholm.

Bra bröllopsfest. Gott käk, trevligt folk och dans i den sena natten. Just dansen är ju för övrigt ett kapitel för sig. Hur social man än varit tidigare under kvällen har man liksom kravet på sig att ta sig en svängom (älskar uttrycket) på dansgolvet. Jag försöker alltid hålla mig ifrån det, så länge bandet spelar. Det är ju bara en himla massa bugg (eller som en gång: vals, till finsk musik. Aldrig mer finska bröllop.), istället för vettiga danser som salsa. Sen när bandet gått av och det levereras klubbmusik trillar jag in.


Markus och Lina.

fredagen den 19:e september 2008

Vad ger man inte för ett bröllop?

En av världens bästa pressfotografer, James Nachtwey, kommer till Stockholm nästa helg. Av någon anledning lyckas jag alltid pricka in något annat precis när en grym fotograf kommer till stan.

Så när du går på vernissagen är jag på bröllop. Hej hopp!

Plats: Lydmar Hotell
Tid: 13-16


Foto: James Nachtwey

Från mina trakter

Eller inte riktigt kanske (nio mil från Boden), men inte så långt bort ändå. I alla fall, bara i Norrbotten.

Dagens Nyheter: Kalix får rulltrappa

15 timmar sömn

Det är något konstigt med mig. Har varit hängig hela veckan. Igår lade jag mig och sov kl 02 (hyfsat normal tid enligt min mening) och vaknade inte förrän 15 timmar senare - kl 17! Då var det ju bara att konstatera att jag hade en halv timme på mig innan det var dags att dra till jobbet... Så, hejdå torsdag! Fredag kan bara bli bättre (även om jag ska upp om om mindre än fyra timmar).

Två bilder från jobben den här veckan (resten av bilderna är oskarpa, tack vare Canon).
Anledning för lång näsa åt Roger Melin, tränare i AIK?

Dick Tärnström, AIK:s stora stjärna. Varför han spelar där förstår inte jag.

tisdagen den 16:e september 2008

Klippt var det här

Vi fotografer ägnar ju mycket tid åt att klaga på redigerarna på tidningarna. Ofta är det av en god anledning och ibland är det för att vi är för stolta för att erkänna att vi beskar den dåligt från början. Hur som helst, ibland händer det att en tidning (eller webb i det här fallet) gör något bättre av ens bild än den var från början.

Igår plåtade jag nämligen Brommapojkarna-Väsby (ingen hödjare direkt). Inte speciellt mycket bra från den matchen tänkte jag. Men då har en duktig bildredigerare på DN sett potentialen i en av bilderna. Min bild är ganska ful nertill och säger inte så mycket. Men så mycket bättre den blev när de på DN kapat botten! Se resultatet nedan.

Originalbilden:



Och som vanligt gäller faktumet att man är blind gällande sina egna bilder, men en expert på att döma andras.

söndagen den 14:e september 2008

Back to reality

Tre dagar i Norrbotten gick snabbt. Nu är det tillbaka till Stockholm och verkligheten = asmycket jobb. Elitserien kör igång och Allsvenskan i fotboll pågår ett tag till. På något sätt måste jag jobba för att få tillbaka inspirationen.

Litet tips förresten: Senaste numret av Kamera & Bild har bilder från de flesta av de svenska fotografer som var på OS. Min Kallur-bild bland annat. Lite slarvigt skrivet, men värt att kolla in i alla fall.

torsdagen den 11:e september 2008

Bye, bye, Mexico

Äntligen på väg hem!

Det har varit svårt att jobba här. Förutom att det är typ monsunperiod och man regnar bort emellanåt är det mexikanska fotbollsförbundet helknasigt. Igår bestämde de sig för att inte låta några fotografer röra sig framför avbytarbänkarna, innan matchen hade kört igång. Inkonsekvent och något som jag aldrig varit med om tidigare. Så fort jag försökte röra mig åt något håll kom en funktionär och sa "Aja, baja!" Det medförde att jag aldrig kom närmare Svennis än 20 meter. Bra bilder det blir då...

Svennis himself var inte så mycket bättre. Tjatade mig till att ta en porträttbild, gärna med en mexikansk flagga i bakgrunden. Flaggan dök aldrig upp (tack mexikanska fotbollsförbundet för det) och Svennis ville helt enkelt inte bli plåtad längre när det hade gått max en minut. Jag tänker inte ens ta upp hur omgivningen såg ut.

Och ljuset sen! (Alltså, nu klagar jag bara, och jag måste te mig som en mycket bitter person. Det är jag inte, men jag gillar att förklara för alla varför det går som det går. Huruvida jag är en dålig fotograf är en helt annan diskussion.) Ja, ljuset. För er fotonördar: ISO 3200, tid 1/320 (på tränarbänken 1/100), bländare 2.8 på 400mm (man kom ju inte närmare för att använda något annat objektiv). Det är mörkt. För er andra: Det var så mörkt att det knappt gick att ta bilder utan att det blev rörelseoskärpa. Så mörkt har det aldrig varit på en fotbollsplan i Sverige på allsvensk nivå. Det skulle aldrig accepteras.

Men det är tur att mexikanerna är ett trevligt folk. Hjälpsamma framförallt.

Nu ska jag sluta klaga. Jag emigrerar till Norrbotten i tre dagar när jag kommer hem och siktar på en ny vecka, som en ny människa. Adios.

De här var glada i alla fall.

En vägg. Så originellt. Det har vi aldrig sett tidigare.

onsdagen den 10:e september 2008

Lattefarsan

Hittade den här bilden från OS (tror inte jag haft den på bloggen tidigare). Lattefarsan, aka Hövdingen, eller Daniel Nilsson, om man så vill. Liksom: finn ett fel i bilden. ^__^

Två timmar väntan, plåtning i 30 sekunder

Något jag inte klarar av med jobbresor är när det inte finns något jobb att göra. Söndagen var ledig och måndagen var resdag. Ångest. Panik. Skuldkänslor.

I alla fall. Idag fick jag äntligen plåta lite (ni som läst bloggen tidigare vet också att jag försökt plåta någon lokal sport men fått svaret att jag är här fel årstid, och dessutom kan jag ju inte ens språket). Väntan i två timmar. Bildtagning i cirka 30 sekunder. Svennis gick förbi. Klick. Klick. Klick. Och där var det slut.


Och snabbt var han förbi!

Efter det var jag tvungen att skicka iväg bilderna, så jag missade den öppna träningen som varade i en kvart. Istället fick jag vänta på presskonferensen. Men först måste man ju ta sig dit. Kommer till stadion kvart över sex. Först blir jag nekad inträde till en av arenaingångarna trots att jag på hyfsat begriplig spanska förklarar att jag är "la prensa". Tjatar mig senare in på arenaområdet via en annan ingång, bara för att inse att pressingången är på andra sidan. Jaja, knatar runt, går fel en, två, tre gånger för att till slut hamna vid en port med typ hundra personer utanför. Tränger mig längst fram och viftar med presskortet i högsta hugg. Lokalbefolkningen (låter lite konstigt att säga så, men vi kör på det) driver med mig när de upptäcker att jag inte förstår ett dugg av vad de säger, andra försöker hjälpa mig att komma in.

Som roligast är det när de börjar slå på grinden för att jag ska få komma in. Givetvis tillkallas fler vakter, eftersom det skapas en "orolig stämning". Till slut, efter att alla tjatat om att jag ska få komma in ger vakterna med sig. Förbi en grind. Sen ska jag vidare genom nästa. Och till slut är jag där. Det tar ungefär en timme innan Svennis kommer in. Tar några standardbilder och monterar sen en blixt vid främsta bänkraden, rakt mot honom. Tanken är att jag ska gå längst bak i salen och bara slå blixten på honom, för att urskilja honom ur presskåren. Tränger mig längst bak (tv-kameror och skit i vägen) bara för att se att en fullständig idiot ställer sig RAKT FRAMFÖR MIN BLIXT! Jag slår av blixten några gånger för att påkalla hans uppmärksamhet, men han märker ingenting. Jag kan inte gå tillbaka på grund av tidsbrist och jag kan inte gärna skrika åt honom att han ska flytta på sig. Så han står där, och jag blir utan bild.


Med blixten på fel placering, när jag testade upplägget, innan fotografidioten kom och ställde till allt.

(Just det. Rolig sidnotis (eller rolig vet jag inte om den är... det är den ju inte alls det... Vi kallar det bara "sidnotis"). En av tjejerna som hängde utanför en av grindarna utanför stadion såg mig senare på hotellet när jag satt och käkade med Peter Wennman på Aftonbladet. Vid grinden försökte hon hjälpa mig att komma in, och skrattade sådär fint och gulligt när jag sa något knasigt. Klassiskt flörttrick alltså. Whatever, hon kom fram tillsammans med två andra tjejer och ville prata, men insåg ganska snabbt att min spanska verkligen låg på bebisnivå. Jag hade inte spelat dum. Mungiporna ner. Jag och Peter kom fram till att det hade varit bra att kunna spanska.)

måndagen den 8:e september 2008

Regn, regn, regn

Den som tror att jag hamnat någonstans där solen hela tiden skiner och därför inte gör annat på dagarna än glassar har fel. Det är nämligen regnperiod här borta. Igår hade jag glömt regnjackan på matchen. Det blev riktigt blött.

När jag åkte hit hade jag förhoppningar på att plåta någon udda sport, något som funkar bra bildmässigt. Gick ner till receptionen och frågade om vilka sporter som spelades just nu. Tjurridning? Nej. Baseboll? Nej, inte säsong. Lucha libres? Nej, bara på fredag och tisdag.

Så efter att det regnat hela dagen bestämde jag mig för att ändå ge mig ut på stan. På det stora torget i det historiska området fanns det en gigantisk flagga i mitten. Jag kom precis till nedsänkningen. Det går givetvis inte att jämföra med Kina och Himmelska fridens torg, men det var ändå mycket folk på plats.

Sänkningen av flaggan är uppenbarligen en angelägenhet för alla.

söndagen den 7:e september 2008

Så himla dåligt!

Okej. Det här är grejen: När OS närmade sig ville Nikon att jag skulle använda deras utrustning. Fine, tänkte jag. Hela sommaren hade ju varit oskarpa bilder med mina 1D Mark III-hus. Och vilken skillnad det blev under OS. Skarpa, fina bilder! Tack Nikon, äger jag så här i efterhand.

Så nu, när jag kom hem och skulle ut på det första jobbet sen OS (här i Mexico) har jag fått två helt nya Mark III-hus av Canon. Bra, tänker jag. Dåligt, visar det sig.

Den nedersta bilden här är skärpt med alla tillgängliga medel. Den är nummer tre i serien som jag tar när Svennis går av planen. Det här är den enda viktiga bilden jag egentligen behöver från matchen. Hur som helst, bild nummer ett är helt oskarp, likaså nummer två. Den tredje, alltså den här, vill jag inte ens kolla på i stort format.

Under OS sa Canon-teknikerna på plats att "det här är Mark III-problemet" när min kollega Daniel visade upp sina oskarpa bilder. Kul, va?

Nej, Canon får verkligen se till att skärpa sig (haha! ...) med sina kommande kameror. Så här dåligt får det bara inte vara.

En mexikansk spelare är nära att få en rejäl smäll.

Svennis går av planen.

lördagen den 6:e september 2008

Två timmar kvar

Tog en tripp till Seven Eleven för att köpa det nödvändiga i livet - vatten och choklad. På vägen test av en av kamerorna (har fått två nya 1D Mark III eftersom de förra såg stenhårt). Om två timmar bär det av mot Azteca Stadium, en arena som rymmer över 100 000 åskådare.


I ett av världens farligaste länder

Hej hopp så var jag i Mexico!

Fick veta i torsdags, när jag var uppe hos föräldrarna i Norrbotten, att det bara var att sätta sig på nästa plan hem till Stockholm och några timmar senare på ett nytt plan till Mexico City. Så när jag kommit fram, efter 16 timmars färd (Delta Airlines rekommenderas INTE), läser jag att jag hamnat i ett av världens farligaste länder just nu. Läs Peter Wennmans krönika om situationen i Mexico.

Det som är dumt med sådana här stressresor är att man inte hinner läsa på något om landet. Kidnappningar, visst, men jag tänker på sånt som valuta, restider, etc. Praktiska saker alltså. Det känns sådär att komma fram och inte ha en minsta susning om hur mycket en peso är värd. Nu ska jag i alla fall läsa på lite grann om staden (vet att "lucha libres", typ wrestling, och tjurridning är stort här) och försöka hitta något spännande att plåta när det inte är matchdagar. Om du har något tips tar jag gärna emot det. Och vet någon hur säkert det är att röra sig på stan här?

Just det. Varför jag är här? Sven-Göran Eriksson tränar ju det mexicanska fotbollslandslaget. Matcher mot Jamaica och Kanada samt en pressträff ska hinnas med under en vecka.

fredagen den 5:e september 2008

Tips

Måste bara tipsa om New York Times-fotografen Damon Winters bildspel om Barack Obama. Du hittar det här. Top notch, helt enkelt.


Foto: Damon Winter/The New York Times

I övrigt rekommenderar jag Vincent Laforets blogg. Jag hade precis börjat misströsta över frånvaron av riktigt bra bilder från OS (många av de etablerade fotografernas bilder har i mina ögon varit besvikelser), men här finns några guldkorn. Och i övrigt så skriver han om mycket intressant. Nördigt ibland, men likväl intressant.

tisdagen den 2:e september 2008

Norrbotten it is

Antalet kommentarer till förrförra inlägget var överväldigande. Jag vet dock inte om jag blev så mycket klokare av svaren. Hur som helst skriver jag lite senare den här månaden om varför jag ställde bilderna mot varandra.

Nu bär det i alla fall iväg till Norrbotten och hemstaden. Min ledighet efter OS blev förlängd med några dagar, så nu stundar vila hos familjen. Gött de.

Big in China (Japan)

Är det inte lite märkligt hur man hamnar på bild på olika ställen? Jag surfade runt på måfå och kollade på bilder från OS, när jag stötte på det här:

Det är jag det där.

En sak som jag inte tänkt på tidigare (finns väl viktigare saker att tänka på) är att vissa kollar i kamerans sökare med det vänstra ögat. På bilden gör fyra stycken det, bland annat Adam Pretty, fotograf på Getty Images, som sitter vid sidan om mig. Jaja.

På bilden nedan är jag inte lika närvarande. När kroppen verkligen behöver sömn går det att somna var som helst, när som helst, och hur som helst. Inte ett av mina mest stolta ögonblick.


Foto: Jimmy Wixtröm

Och sjukaste grejen hittills, som är svår att slå.  En kinesisk bildbyrå som skickat ut en bild på MIG!

(Tack Tobias, och ursprungligen Jessica)

Det som är synd är att det inte var en japansk byrå som hade bilden. Då skulle jag skrivit "Big in Japan" över hela blogginlägget. Men eftersom så många kineser ville ta bilder tillsammans med mig kör jag på devisen "Big in China". Inte lika klatschigt, men det får duga.