Instagram

lördagen den 27:e juni 2009

En vandring i tiden


Ibland är det tid att bara vila och koppla bort allt omkring en. Det kan göras på 48 timmar (vi måste ju hålla lite tempo i vilandet!). Så jag tog tåget igår från Stockholm till Sundsvall och därifrån till Härnösand för att träffa kusiner, farmor och farfar och min familj som är här samtidigt.

Det är skönt att befinna sig i en småstad där jag knappt har täckning på mobiltelefonen när vi är på stranden. Strandhäng, volleyboll, grillning och rosévin är en bra kombination. Och väldigt avslappnande framför allt. Något som inte ska underskattas är tiden att kolla i gamla fotoalbum från 50-talet och framåt och se sina släktingar genom seklens minst sagt härliga modeskiften. Det kvadratiska formatet på bilderna från 50-talet är underbart.

Men det varar som sagt inte länge. Imorgon är jag i Stockholm igen för att jobba.

I övrigt fler bilder från reportaget om Stefan Nystrand:







fredagen den 26:e juni 2009

Stefan Nystrand

Sedan igår finns det nya numret av Sportmagasinet ute. I numret finns ett sexsidigt reportage om Stefan Nystrand. Jag har följt honom i strax över ett år. Antalet tillfällen har inte varit jättemånga men inkluderade är kortbane-VM i Manchester, OS i Peking, några svenska tävlingar och träningar på Eriksdalsbadet i Stockholm.

Här är några av bilderna.





En sån där 14-timmarsdag

Puh. Åkte hemifrån kl åtta i morse. 22 mil senare var jag i Valdemarsvik, en liten stad sydost om Norrköping. Uppdrag: plåta avtäckningen av en byst av Nils Liedholm. Inte det hetaste av fotouppdrag alltså. Och när det var årets hittills varmaste dag kändes det sådär att sitta i bil halva dagen (sju timmar allt som allt under hela dagen).

Men då hände något som bara kan hända i småstäder. Efter ceremonin åkte jag till en Statoil-mack för att kunna sitta inomhus och redigera bilderna. Jag frågar om det går bra att jag sitter där ett tag mot att jag köper något senare. "Javisst". Efter ungefär en kvart frågar en av damerna bakom kassan: "Kaffe?" Några minuter senare har de bjudit mig på både kaffe och morotskaka. I en butik där sådana som jag - förbipasserande alltså - gärna ska köpa på oss så mycket som möjligt fast vi egentligen bara skulle tanka.

Nästan 50 mil i bil - för en byst. Men snälla var de, valdemarsvikarna.

Med morotskakan och kaffet i kistan var det lättare att köra hem - tills dess att jag inser att jag måste hämta utrustning som varit på service. Så jag är inte hemma förrän 16.15. Jag hinner precis ladda datorbatteriet och packa väskan innan det är dags att åka iväg till Sollentuna och en friidrottstävling.

Här kommer en varning: Fotografera inte friidrott på Sollentunavallen. Det måste vara den absolut fulaste arenan jag varit på. Det finns inte en endaste ren bakgrund. Höjdhoppet var värst. Till vänster: en fet skorsten. I mitten: stora reklamskyltar i hemska färger. Till höger: Ett diskusnät och en himla massa stolpar. Jag hade med mig utrustning för att sätta upp en remote-kamera. Jag använde den aldrig när jag insåg att det bara skulle bli fula bilder.

Det finns en bild som jag dock är glad över. En svartvit bild på Alhaji Jeng som är på väg upp mot ribban i stavhoppet (mot den enda rena bakgrunden - himlen). Den blev publicerad direkt - trots att den inte är konventionell.


Alhaji Jeng på väg uppåt i stavhoppet.

tisdagen den 23:e juni 2009

Leka med skuggorna

Bara för att jag skrev att det var lugnt blev det såklart en elvatimmarsdag idag.

Ett av uppdragen var damfotbollsmatchen AIK-Hammarby. Det var nog en av de svårare matcher jag hittills plåtat. Halva planen var skuggad. I vanliga fall är det svårt att jobba när det är så eftersom ljusmätningen i kameran inte hänger med när spelare springer precis mellan skuggade och ljusa områden. Men nu var det träd som skuggade så att det strimmade in ljus med några decimeters mellanrum. Det gick inte att ta en bild utan att över- eller underexponera ena delen något enormt. Om det hade funnits en hög läktare hade jag tagit mig upp på den för att försöka fånga skuggorna lättare. Nu fick jag istället uppskattningsvis radera 70-80% av bilderna jag tog. Men på några av bilderna - som var rätt exponerade - blev det en snygg effekt.





måndagen den 22:e juni 2009

Beordrad ledighet

Förra veckan var för mig väldigt ointressant ur ett fotografiskt perspektiv. De enda jobb jag gjorde var sådana som inte kan publiceras förrän längre fram. I övrigt har jag så mycket innestående komptid (över 45 dagar) att jag beordras till ledighet så fort det finns möjlighet.

Det är en ovanlig situation för mig. Sedan jag började som fotojournalist i början av 2006 har jag jobbat stenhårt. Alltid. Förutom när det varit semester. Så istället för att jobba tränade jag tio träningspass förra veckan. Men det blir det inte direkt bilder av... Snarare skavsår.

Så vad finns i bildväg att lägga upp på bloggen? Kanske några bilder från 2007, bara för att.

Globen Horse Show. Här stal någon utrustning av mig till ett värde av 40 000 kr.
Dans i Luleå. Våren 2007.

Sverige-Lettland, hösten 2007.

söndagen den 14:e juni 2009

Mitt kungarike för en häst

Idag skulle jag bevaka Grand National, en galopptävling i Strömsholm. Utomhustävlingar när det regnar är en pärs. Allt blir jobbigt, speciellt på en leråker. Ikväll kommer jag att få sitta och rengöra all kamerautrustning från lera och grus, imorgon tvätta kläderna.

Men det var ändå lite roligt. Remotekamerabilderna blev riktiga utmaningar eftersom regnet tenderade att skapa stora vattendroppar på objektivet. Se nedan.










fredagen den 12:e juni 2009

En kärlekssång

Precis hemkommen från Hässleholm och vårt sommarmöte. Bildbyrån har huvudkontoret i Hässleholm, så vi som jobbar i Stockholm, Malmö, Göteborg och Sundsvall åker dit en-två gånger årligen för konferens och... samkväm... som någon sa.

Efter en lång instängd dag var det så dags för kvällsliga festligheter. Det blir alltid en massa sång och gitarrspelande (dock inte från undertecknad eftersom jag saknar all form av sådana kvaliteter). Mitt i allt väljer Nils och Christian att överraska mig med en sång som var tillägnad mig. Tack grabbar.

Hela sången tillhör det dock det barnförbjudna slaget. Så jag visar en bild på början av låten, innan det hela spårar ur fullständigt. Hela låttexten finns numera i förvar i det marklundska hemmet.

Nu ledig. Jobb på söndag.

tisdagen den 9:e juni 2009

Fotboll x 2

Från Champions League-final och landskamp tillbaka till verkligheten - Superettan i fotboll. Det har varit lite andra jobb också sedan dess men inget av dem kan hamna på bloggen innan de är publicerade. Tyvärr.

För övrigt är det pepp just nu på Iphone 3G S. I juli vill jag att min i övrigt hållbara telefon ska gå sönder.



söndagen den 7:e juni 2009

Dansk dricka

Tillbaka efter en stunds ledighet var det dags för Sverige-Danmark. En mardrömsdag jobbmässigt. Den börjar kl 15 och slutar kl 24. Under den tiden är det konstant stress - dagen går i 190 knyck. Vi har nämligen en hel del specialuppdrag före, under och efter match. Allt ska tajmas in med minutmarginal och vi förväntas vara bäst och snabbast. Det brukar fungera bra - till att det händer något oväntat. Typ att tekniken strular (så att jag måste fixa det och inte kan ta nästan någon bild alls de tio första minuterna) eller att en dansk kastar cider på både en själv och ens dator. Bådadera hände idag.

Det blev några bilder till slut. Ändå. Och det är en del av charmen med det här jobbet. Att alltid leverera, oavsett vad som händer.

Henrik Larsson deppar.
Thomas Kahlenberg har precis gjort 0-1 för Danmark.





En utslagen Johan Elmander.

måndagen den 1:e juni 2009

En dag i Rom

Girot avslutades idag i Rom. Det blev en lång dag där jag gick och rekade ungefär hälften av sträckan eftersom det skulle vara ett tempolopp. Det innebär att åkarna tävlar på tid och åker separat, istället för som vanligt i klunga. Förutom "cigarettattacken" (se föregående inlägg) så kändes det som en bra avslutning. Imorgon bär det av hem till Stockholm. Tidigt.

Rom är för övrigt en stad som jag är glad över att få återvända till snart (på sim-VM i juli). Jag har hunnit se extremt lite av staden men gårdagens promenad efter middagen tog tre timmar. Jag fastnade i närheten av Forum Romanum på en konsert med klassisk musik. Utomhus, typ tio på kvällen. Området är magiskt och det var länge sedan jag kände en sån... vördnad... för en stad. Härligt att bara gå runt och glömma bort allt runtom en.

Däremot är det lite jobbigt att en kvällsmiddag, som idag, som inleds klockan 22 tar två timmar... Fast i och för sig, att kunna gå ut sent och äta är en lättnad för oss som ofta jobbar sent. Alldeles för ofta måste man istället gå och lägga sig hungrig. Jag föredrar trött men mätt.




Ryssen Denis Menchov vann hela partajet.