Instagram

lördagen den 30:e januari 2010

onsdagen den 27:e januari 2010

På hemmaplan

Det är roligt att det finns en viss fascination för palt (vilket kommentarsvaren till förra inlägget visar). Det är ju dock en helt annan sak än kroppkakor, enligt Wikipedia.

Igår var jag tillbaka i hockeyträsket. Här är några knäpp.





måndagen den 25:e januari 2010

Pitepalt

Det blev ett kontrastfattigt ljus under söndagen igen. Men det var roligt ändå. Jag fick träffa gamla kollegor och käka riktig pitepalt. För många av oss som är uppvuxna i Norrbotten och utflugna till andra delar av landet är just palt något man kan längta efter. Jag äter den med smör, andra med smör och lingonsylt. Och givetvis fläsk mitt i. Mums!

Det är emellertid skönt att vara hemma i Stockholm igen. Ikväll är det ishockey på schemat. Under veckan blir det dags att planera de sista detaljerna inför OS. Och till helgen flyttar jag till en ny bostad. Lugnt tempo? Glöm det.






lördagen den 23:e januari 2010

Dag två

Jättetråkigt väder idag. Utan sol blir det inte heller någon kontrast i ljuset. Istället var luften fylld av ett tungt, mörkt dis. Då bestämde jag mig för att placera mig i en kurva i en backe och mata på med vidvinkelbilder. Frysta och panorerade. Och inte så jättemycket mer. Ni får därför ursäkta bristen på variation.







fredagen den 22:e januari 2010

I Norrbotten

Jag hade hunnit vara hemma en dag. Då ringde jobbet: "Kan du åka upp till Piteå på skid-SM?" Sagt och gjort, jag åkte upp till Norrbotten i torsdags. Jag håvar upp utrustningen - en kamera och långtelet sönder. Jag vet inte vad jag gör, men tydligen räcker det med att jag stirrar på utrustningen för att allt ska gå åt skogen.

Snälla Andreas Wälitalo på Norrbottens-Kuriren har dock lovat att låna ut ett hus till mig i helgen. Så lördag och söndag ska jag kunna plåta med två hus, om än utan ett långt teleobjektiv (vilket givetvis är ett minus).

I övrigt blir jag lite orolig när jag på en restaurang i Piteå svarar servitrisen med ett "Thank you". Läge att vara hemma lite mer kanske...

Emil Jönsson och Marcus Hellner stakar sig upp för en backe.
Marcus Hellner tog guld i jaktstarten.
Anna Haag kollar bakåt mot Charlotte Kalla som föll i slutspurten.

Trött segerglädje - då orkar man inte så långt upp.

tisdagen den 19:e januari 2010

Nominerad

Robban ringde mig för en stund sedan när jag var mitt uppe i rakningen med ett roligt besked. Jag och Hövdingen är nominerade till Årets bild. Sjukt roligt! Jättemånga duktiga fotografer på listan, men extra roligt att se Martin von Krogh, Andreas Bardell, Åsa Sjöström och Magnus Wennman bland de nominerade. Hela listan finns här.

Den 5:e mars blir det fest i Örebro. Vi ses där.

Hektiskt

Jag säger bara: Puh! Jag har varit i gång sen fem i morse. Jag har hunnit med att flyga Tartu-Riga-Stockholm, ta en snabb vända till Nikon (det första Nikons tekniker säger: "Jag väntade på att du skulle komma") innan jag åkte till Globen för Idrottsgalan och konstant jobb i åtta timmar. Nitton och en halv timme efter att jag vaknade klockar jag ut.

Staffan Eklund fick ta emot Jerringpriset när Helena Jonsson saknades.

Eftersom jag missade prisutdelningarna igår fick det räddas upp med "glada bilder" utanför spelarnas hotell. Och visst var de glada.

söndagen den 17:e januari 2010

Krasch

Jag hade aldrig bevakat en skidsprint tidigare. Eller sett en på tv. Därför hade jag inte riktigt koll på var jag skulle positionera mig. Damernas kval var först. Det blev pannkaka. Till herrarnas kval hade jag fått koll på situationen. Så när Hanna Falk och Emil Jönsson båda gick i mål som ettor hade jag de bilder som behövdes.

Sen fortsatte oturen. Jag springer runt en avspärrning för att komma till prisutdelningarna då jag sätter ena foten på en hal fläck. Jag rasar i backen tillsammans med mitt långa teleobjektiv, kameran med objektiv flyger ett flertal meter längre fram och landar i en hård krasch. Just då är jag fullständigt uppgiven. Mitt 70-200 har en spricka i sig och kamerans displayer fungerar inte alls.

Till slut får jag igång allt igen men då har prisutdelningarna redan förflutit. Jag nöjer mig med att konstatera att jag haft bättre veckor.





lördagen den 16:e januari 2010

Värsta tänkbara scenario

Dagen började på värsta tänkbara sätt. Jag fotograferar damernas tävling - 10 km klassisk stil. Jag springer ner från banan till målfållan, hinner i tid för att plåta målgångerna och känner mig nöjd när jag ska kopiera över filerna till datorn. Då ser jag något konstigt på bilderna. En massa vertikala ränder täcker ytan på 90 procent av de tagna bilderna.

Det visar sig att kamerans sensor med all sannolikhet gått sönder. Bilderna går i alla fall inte att använda och jag har en bråkdel att göra mitt urval ifrån. Samtidigt väntar alla Sveriges största tidningar på bilder på de svenska prestationerna i loppet. Då vill jag bara gå under jorden.

Jag lyckas vaska fram några bilder som var tagna med den andra kameran. Men nu står jag alltså med bara en kamera på min första skidtävling på flera år. Dessutom försvinner alla kreativa möjligheter eftersom jag nu måste inrikta mig på att leverera mall 1A i första hand på hälften av chanserna.

Ibland är det helt enkelt inte roligt. Det här räknas till en sådan gång.





Anna Haag plåtad för Aftonbladet i torsdags.

fredagen den 15:e januari 2010

Skidnovis

Jag pratade med en av mina kollegor på jobbet igår om hur jag skulle bevaka skidtävlingarna i helgen. Vilka åkare som jag skulle lägga extra krut på, typ. Då inser jag att jag aldrig fotograferat längdskidor under min tid på Bildbyrån. Jag har plåtat en eller två dagar under ett SM uppe i Boden under tiden jag arbetade på NSD, men inte sen dess.

Så jag är en fullständig novis. Med trasig utrustning.

Men det betyder inte att jag inte tänker. Vissa faktorer när det gäller stora tävlingar är alltid desamma. Eventuell möjlighet att komma nära idrottarna är alltid störst innan tävlingarna börjat. Så jag bestämde mig för att använda mycket vidvinkel och försöka hitta lite annorlunda vinklar när svenskarna tränade idag. Imorgon kommer jag kanske inte alls lika nära, vad vet jag.

Den översta bilden på Charlotte Kalla som skymtar fram mellan träden i skogen är jag mest nöjd med. För att ta bilden var jag tvungen att fokusera manuellt där jag trodde att åkarna skulle komma. Eftersom de kom så fort var jag tvungen att trycka av varje gång någon åkte förbi. Det fanns inte tid att uppfatta om det var en svensk eller någon annan som susade förbi. För att inte missa någon åkare fick jag handhålla 200-400-objektivet i tio minuter fram till att de två viktiga bilderna på Anders Södergren och Charlotte Kalla satt. Det är inte världens mest tydliga bild - men annorlunda.






Mörker

Estland just nu.

Jag kom hem från Kanada, var ledig fem dagar, plåtade hockey på onsdagen och flög idag ner till Estland och Otepää för nästa uppdrag. På tur står längdskidor i världscupen. I vanliga fall hade jag tyckt att det var roligt. Nu är jag sjukt opeppad. Förutom att jag känner att jag borde vara hemma av privata skäl så har delar av min utrustning havererat.

När jag skulle plocka upp en av kamerorna på onsdagens hockeymatch fungerade den inte. Eller objektivet. Jahapp. Jag åkte in till Nikon dagen därpå och lämnade in rubbet och hämtade samtidigt min lagade 24-70. Trodde jag. När jag plockar upp den från väskan och ska fotografera dagens första porträtt gnisslar den något oerhört. Den fokuserar. Ibland.

Ridå.

Min lista över trasig utrustning - just nu:
1 D3
1 70-200
1 24-70

onsdagen den 6:e januari 2010

Hemfärd

Nu fäller jag ihop laptopen, packar det sista och drar från den här hålan. Sverige - nu kommer vi.


På väg till Kanada - utslagen. Foto: Mats Wennerholm.

Ett positivt minne

Nu är JVM slut. Och för en gångs skull är jag ganska nöjd. Jag har slagits mot en förkylning som fortfarande hänger kvar, fotopositionerna har oftast stämt, jag har fått sätta in målkamera på många matcher och takkamera på alla, jag har fått bra kontakt med flera internationella fotografer och sluppit bråka med landslagsledningen. Framförallt har det blivit bra bilder.

Det har varit väldigt mycket jobb och speciellt nu i slutet otroligt långa dagar i kyla. Men trots det och Sveriges "fiasko" så kommer det här mästerskapet att vara något positivt jag väljer att komma ihåg.

Efter att ha packat och fått sova några timmar är det dags att åka hem imorgon.