Instagram

tisdagen den 22:e februari 2011

Hemma

Efter en lång dag är jag äntligen hemma igen. Det är verkligen skönt. Nu får jag vara hemma i strax över en vecka innan det bär iväg till Paris och inomhusfriidrotts-EM. Tanken var från början att jag skulle åka till Sibirien och skidskytte-VM men planerna ändrades i fredags.

Garmisch-Partenkirchen var inte den bästa platsen att ha ett alpint VM om man ser till fotopositioner och vackra omgivningar. Kanske var det just därför jag lärde mig så mycket den här gången. I jämförelse med VM i Val d'isere för två år sedan är jag en betydligt bättre alpin fotograf efter de här två veckorna. Jag känner att jag kan tyda krön och banvinklingar på ett helt annat sätt nu (nördvarning på det). Det är verkligen svårt att ta bra bilder i den här sporten när man står på ett ställe och bara har en chans.

Nu stänger jag det alpina fönstret för den här gången och säger godnatt.

lördagen den 19:e februari 2011

Bronsdag

Det är roligare att jobba när det går bra för de svenska tävlande. Det medför också stor skillnad i arbetsmängd. En medalj innebär betydligt fler efterbilder, bevakning av prisceremoni och sena middagar (min mage kurrar något enormt just nu). Sådana gånger är det enkelt att jobba när personen som vinner är glad och bjuder på sig själv. Som idag med Maria Pietilä Holmner.

Det här är dagen i bilder.

fredagen den 18:e februari 2011

Sluttampen

Efter en tämligen ointressant storslalomtävling för männen var det dags för den sista svenska presskonferensen under det här mästerskapet. Fyra slalomkillar skulle porträtteras i väldigt många olika kombinationer. Det blev mer snabbt än bra men vi fotografer hjälpte varandra för att underlätta arbetet.

Övriga bilder är från igår när vädret var som värst. Förhoppningsvis blir det bra förutsättningar nu under de två sista dagarna så att man kan avsluta med bra bilder. Det blir roligare så.

André Myhrer poserar.
Jens Byggmark - alltid bra på bild.
Jag plåtar (eller attackerar?) Axel Bäck medan Nils-Petter Nilsson på Expressen är superb blixthållare. Foto: Nisse Schmidt
I backen igår. Jag, Jonas Ericsson och Nils-Petter Nilsson. Foto: Nisse Schmidt

Rakt in i dimman

Igår var det inte roligt att stå i backen. Starten skulle äga rum 10.00. Men dimman kom i vägen.

När det var som värst var det fem till tio meters sikt. 10.30 blev 11.00 som blev 11.30 som till slut blev 12.00. Då var det fortfarande dimmigt men tillräckligt bra sikt för att tävlingen skulle kunna genomföras. Vi fotografer svor gemensamt när tävlande efter tävlande åkte förbi och det till synes bara var mjölk på bilderna. Efter ett tag bytte jag till kortare objektiv och en annan vinkel för att överhuvudtaget kunna få några användbara bilder. Ganska mycket "digitalt mörkrumsarbete" behövdes sedan för att kunna få till bilder som är dugliga för publicering.

Kul väder. Verkligen.
Platt råfil (justerad för att få fram så mycket information som möjligt) från kameran.
Efter mycket hokus pokus.

onsdagen den 16:e februari 2011

Panoreringar

Nu är det bara tidiga morgnar och långa dagar i slutet. Dagens lagtävling fungerade lite grann som en vitamininjektion. Eftersom lagen tävlade i heat och därigenom åkte ner upprepade gånger fanns det möjlighet att vara kreativ på ett mer vågat sätt. Så ni får ursäkta om det är lite väl mycket panorerande bilder i just det här inlägget.

För den teknikintresserade kan det lite snabbt nämnas att nästan alla bilder jag tar här på alpina VM är tagna med en D3s och ett 600/4. På hoppbilderna hade jag till och med en 1,4-konverter på, vilket gör att brännvidden motsvarar 850mm. I de flesta grenarna är vi fotografer nämligen så långt borta från åkarna att det behövs sådana otroliga brännvidder.

tisdagen den 15:e februari 2011

Mixat

De senaste dygnen har jag...

Tagit över 25 porträtt på sex stycken av tjejerna i landslaget.
Varit på presskonferens.
Sett André Myhrer spela med sitt band.
Bevittnat ännu en tråkig tävlingsdag genom objektivet.
Tagit en lång serie bilder på Lara Gut som inte kunde sluta le.
Och följt Anja Pärson genom den mixade zonen.

Bland annat.

För övrigt måste jag bara tipsa er alla som läser den här bloggen att kolla på bilderna av Ellen, tre år, som Robert Henriksson tagit. Ett oerhört starkt reportage.