Simningen avslutad

Sådär. Två dagar simning är avslutade. På plats var Phelps-hysterin något man kunde ta i. I medierna avtog dock intresset i takt med de dåliga resultaten. Simning är ofta roligt att bevaka. Eriksdalsbadet är tyvärr dock väldigt begränsande fotografimässigt. Men då får man också anstränga sig mer för att få en eller två unika vinklar. Idag blev det bra med Michael Phelps ryggtavla ovanifrån. Nästa gång, ja, då är det något annat.

Med tanke på uppsynen - VAD läser han?

Flygplansbilden - igen. Bara för att den är snygg i svartvitt.

Han flyger fram

Ser han inte ut som ett flygplan?

Phelpsmania

Det är Phelps-hysteri på World Cup-tävlingarna i Stockholm. Världens bästa simmare är här för att... ja, inte leverera bra resultat i alla fall. Vi kan säga att han är här för att tävla. Det räcker så.

Autografblocken hänger i luften.

Fotbollsgalan

För mig var det här tredje året i rad jag jobbade på Fotbollsgalan. Och tredje året i rad jag stod och plåtade pristagare mot en grå fond. Skillnaden i år var att allt ståhej skeppats ner till Malmö.

För Bildbyrån innebär Fotbollsgalan ett väldigt roddande. Studioblixtar ska tas med, scheman ska planeras tillsammans med våra säljare, specialackrediteringar ska efterfrågas och jobb ska koordineras. Som byrå ska bland annat mingel och direkta bilduppdrag mot tidningar, förbund och sponsorer göras i samma veva som en nyhetsbevakning av galan. Det är helt enkelt jobb för tre personer. Jag och Malmö-pågarna Emil och Daniel (Hövdingen) fick det ansvaret den här gången.

Tv-sändningarna började klockan åtta, vi började jobba klockan tre. Först fyra timmar senare, medan Hövdingen satt inne framför scenen och Emil backade upp med alternativa vinklar och några kvarvarande uppdrag så var jag alltså parkerad framför en fond där pristagare trillade in. Just den uppgiften är inte direkt glamorös. Utan att ha en aning om hur det gått i kategorierna kom det helt sonika folk som det ska tas en så standardiserad bild av som möjligt. Ofta fick jag viska till det assisterande förbundsfolket "vilken kategori vann hon i...?" eller "och vem var den tredje killen då?" när det var så hektiskt att det skapades en kö till fotograferandet.

Efter att tv-lamporna släckts såg jag dock till att göra en kupp. Med Guldbollen i hand, den som Zlatan Ibrahimovic vann, tog vi lite "specialbilder" bakom kulisserna. Se nedan.

Jobbet bakom galor av den här typen är ett lagarbete och produktion snarare än kreativt skapande, förenat med ett väldans slit. Nu håller vi andan till Idrottsgalan i januari...

Caroline Seger tog en trippel.

Mikael Stahre ville se bestämd ut. Det fick han göra.

Guldbollenkuppen!

Om Fredrik Ljungberg kan så kan väl jag också.

Inte hela sanningen

Vissa gånger är det nästan ingen idé att skicka matchbilder. Det är de där avgörande tillfällena, de gånger då ALLT står på spel. Såklart, MÅLET, avgörandet, det är ju väldigt bra att ha fångat på bild, men det som letar sig in i tidningarna är bilder på det som händer efter slutsignalen. Glädjen, sorgen, känslorna.

I söndags var jag på Djurgården-Assyriska. På slutsignalen stormade fansen planen, vilket vi alla hade väntat oss. Det som däremot inte var väntat var att några huliganer skulle ge sig på några av Assyriskas spelare. I tumultet såg jag ingenting av det, inte heller någon av mina fotografkollegor, vad jag har förstått. Framför min kamera såg jag bara segerrusig glädje. Det var alltså inte hela sanningen.

Dagen innan, på cupfinalen mellan AIK och IFK Göteborg, var det betydligt lugnare.

Det kommer lugna dagar

Det har varit en mycket intensiv helg. I fredags hade vi på Bildbyrån konferens i Hässleholm. Sömn natten innan: två timmar. Efter att ha slaggat hos Hövdingen i Malmö (förlåt Åsa för att jag inte hann städa undan mig) bar det av till Manchester från Kastrup tidigt lördag morgon. Sömn denna natt: två timmar. Väl där var det jobb hela dagen (hemligt, hemligt) innan det var dags att stiga upp 03.40 på söndag morgon (morgon, natt tycker jag det är, eller sen kväll...) för att åka hem via Amsterdam. Sömn den här natten: tre timmar. Taxi hem, mat i magen, direkt ut till Djurgården-Kalmar. Direkt därifrån till en damhockeymatch mellan Sverige-Kanada. Efter det hem för att byta om, duscha och äta innan det var dags att bevaka AIK:s guldfirande. Klarjobbad kl 01.

Sammanlagd sömn på tre nätter: åtta timmar. Med det kan i alla fall den intensiva höstperioden läggas på hyllan. Det är ungefär en månad varje höst som är otroligt intensiv arbetsmässigt. Fotbollsallsvenskan är i sluttampen, hockeyn är i sitt inledningsskede och resor fortgår som vanligt. Nu trappar vi ner.

Att hoppa på polisbilar är säkert roligt - tills polisanmälan dimper ner.

AIK:s guldfirande på Råsunda igår.

Tomtebloss?

Och så lite djurgårdsglädje...

Derby

Derbyna mellan stockholmslagen är ofta speciella. Det finns en hatisk rivalitet mellan lagens fans som skapar en speciell atmosfär där man triggas till att vara på alerten hela tiden. Idag var det tyvärr inte en välspelad match, men på sina håll var den dramatisk. För mig var det utmanande att täcka matchen helt själv (vi brukar vara två stycken fotografer när det är derby eller riktigt stora matcher), skicka bilder direkt från kameran och samtidigt vara först med bilderna.

Nu tar jag i alla fall ledigt några dagar. Slutet av veckan blir hektisk. Krafterna behövs då.

Kenny Pavey gör 2-1.

AIK-spelarna klättrade upp mot läktaren efter 2-1-målet.

1-1-målet.