Instagram

måndag 10 mars 2014

Årets Sportbild 2014

Hemkommen efter en rolig helg i Sundsvall. Min bild på det portugisiska firandet i deras match mot Sverige, som gjorde att Zlatan och Co får stanna hemma under fotbolls-VM, hade en oväntad touch... så att säga. Det ledde till att den blev vinnare i sportkategorin i Årets bild 2014.

Portugals Josué ger fingret åt den svenska publiken efter att Cristiano Ronaldo gjort 2-3 under playoff-matchen i VM-kvalet mellan Sverige och Portugal den 19 november 2013.

Om man inte var på plats går det tack vare Kamera & Bild att se prisutdelningen i efterhand på den här länken. Your's truly uppenbarar sig ca 28.50 in i videon. Och om man vill se en del av juryarbetet när de bedömer sportkategorin kan man klicka här.

Min kollega Niklas Larsson fick ett helt eget pris för sin bild på Emma Green Tregaros naglar som blev en världsnyhet under friidrotts-VM.

Nästa år kommer Årets bild av vara på Fotografiska här i Stockholm. Det känns helt, helt rätt. Och konstigt nog lite motiverande. Nu gäller det att hålla i nomineringstraditionen.

torsdag 6 mars 2014

Mitt OS i 45 bilder

Det gick sådär med mina planer att blogga under OS. På förhand trodde jag att mästerskapet skulle vara likt det i Vancouver sett till arbetsbelastning. Så blev det verkligen inte. Istället var det en slagen Joel som dåsade i säng tre eller fyra på natten, bara för att stiga upp sju på morgonen, i princip varje dag under tre veckor. Anledningen stavas rysk byråkrati.

Vi hade fram till finalen två monterade kameror i taket, under finalen tre. För att komma åt dem var man tvungen att vara på ishockeyarenan nio på morgonen. Därefter vänta in att alla matcher för dagen hade spelats klart innan man fick gå upp igen för att vittja minneskort och batterier. Det skedde alltid kring midnatt.

Rysk säkerhetstjänst hade nämligen begränsat accessen till taket för fotografer. Bara för att få bli godkänd för att få gå upp hade de gjort en bakgrundskoll på mig utifrån passuppgifterna. En agent kontrollerade allas uppgifter varje gång vi skulle upp, en otroligt tidsödande process. Dessutom var det begränsat hur många fotografer/tekniker som fick gå upp åt gången och hur många kameror som fick monteras. Så... mycket jobb för att göra det där lilla extra. Men i slutändan gav det bra utdelning.

Många var annars de dagar då jag lite avundsjukt sneglade på mina kollegors bilder uppifrån bergen och fylldes av känslan att vela vara där istället. Jag fick förklarat för mig att det var 20 år sedan ett vinter-OS - då i Lillehammer - bjöd på så många klara dagar med sol. En kväll hann jag åka upp till bergen för att plåta freestyle i halfpipe (då var det mer av en snöstorm) och därefter ha en middag med mina kollegor Carl och Daniel. Bergsgetterna (som jag kallar dem) hade istället för en svit fått en sjurummare, bara sådär.

Även om det var kämpigt och långa dagar så är ett OS alltid ett OS - alltså fantastiskt. Att befinna sig mitt i de händelser som hela världen har sina blickar på, det är något speciellt. Dag efter dag. Jag längtar redan till Rio de Janeiro 2016. Byråkratin kan jag dock vara utan.

Här är i alla fall mitt OS i 45 bilder. Mycket ishockey, men det var så mitt bevakningsuppdrag såg ut.

Invigningen

OS-invigningen i bilder. Bara sidådär en månad för sent...