Instagram

söndagen den 28:e februari 2010

Konstshow



Ikväll var jag på konståkning. Men bilderna får vänta till imorgon. Nu är jag för hungrig för att klara av något annat än - äta.

lördagen den 27:e februari 2010

Snowboard

Just nu: Daniel Biveson åkte ur snowboardens parallellslalom. Det såg ut så här.

Krock

Om några timmar är det dags för uppvaknande och avfärd till Cypress Mountain för herrarnas parallellslalom i snowboard. Senast jag var där plåtade jag i den här positionen:

Liggande, med stegjärnen på. Foto: Pontus Lundahl.

Idag, när vi byråfotografer hade varit framme och plåtat guldmedaljörerna, fångar emellertid Aftonbladets Jimmy Wixtröm den här situationen. Hej offentlig förnedring.










Tur att det i alla fall inte blev en seriekrock...

Guldkyss!



Äntligen händer det något i Vancouver. GULD!

fredagen den 26:e februari 2010

Foppa och Bruce

Peter Forsberg fotograferad för DN i mars 2008.
Peter Forsberg i den sista OS-matchen.


Om man heter Peter Forsberg och är ishockeyspelare är man hyfsat känd hos gemene man. Framförallt så möter man många av världens största idrottsstjärnor år efter år och andra "stora namn". Men tydligen finns det oväntade saker som imponerar.

Ett svenskt pressuppbåd träffar Peter Forsberg inför OS-invigningen då SOK offentliggör att det är han som ska bära Sveriges fana. Hockeyfotolegendaren Bruce Bennett råkar gå förbi när han upptäcker situationen. Han hänger på oss andra och knäpper några rutor vid sidan om. Efter ett tag så går han därifrån.

När journalisterna och fotograferna börjar avsluta sina uppdrag och skingra sig säger Peter Forsberg till de som är kvar:
- Såg ni vem det var som fotograferade mig?! Det var Bruce Bennett. Han är ju en legend!

Vem som imponeras av vem är tydligen inte alltid självklart.

Svensk i Vancouver - ingen höjdare

Det vill inte fungera för svenskarna i Vancouver. Ishockeyherrarna gick det ju som bekant katastrofalt dåligt för. Damkronorna å sin sida spelade bronsmatch igår. Det blev förlust. Som tur är har curlingtjejerna tagit sig till final. Senare idag blir det alltså silver som sämst.

Igår var tanken att jag skulle hinna mer än bevakningen av damhockeyn (bronsmatch och final) men det körde ihop sig totalt. Curlingen fick då stryka på foten. Så blir det ibland.

Nu ska jag ta igen förlorad sömn. Det behövs.








Me, myself and colleagues

Under ett OS stöter man på många kollegor, både internationella och svenska. Det blir snack om allt mellan himmel och jord när vi spenderar timme efter timme ute på tävlingarna med varandra, ibland på platsen alldeles bredvid. Men givetvis också tips om bra fotopositioner och allmän pepp - eller för den delen gemensam klagan. Det gör de långa dagarna betydligt mer uthärdliga.

Självporträtt på ett berg.

Det här är bara några av de andra svenska fotograferna som finns på plats. Min kollega Nils finns tyvärr inte på någon av mina bilder men får däremot spela en roll i Vintersportbloggen.
Pontus Lundahl, Scanpix.
Jimmy Wixtröm, Aftonbladet.
Jonas Lindkvist, DN.
Jag och Daniel jämför våra OS-skägg. Knockout till Hövdingen.

På de här platserna träffas vi oftast. Ett klistermärke med texten "Photo Position" säger att vi får vara just här.

torsdagen den 25:e februari 2010

Uttåget

Det här blir ett bittert klagoinlägg rakt igenom - eller nästan i alla fall. Så om du är känslig - sluta läs nu.

Det är nog inte bara jag som är besviken på Tre Kronors resultat igår. Jag kan tänka mig att stora delar av det svenska folket räknade med minst en bronsmatch för laget i gult och blått. Så blev det ju inte.

I slutminuterna såg det inte bra ut. Jag hade på förhand hittat en placering som jag skulle vilja stå på om de förlorade. Nämligen där ismaskinen kommer in. Där lämnar spelarna isen efter matchen. Problemet: där får man inte stå. Jag bestämde mig dock för att chansa direkt efter slutsignalen. När säkerhetsvakterna och funktionärerna koncentrerade sig på att hålla undan folk och få ut spelarna kunde jag stå oberörd och få helt unika bilder i konkurrens med världens byrå- och tidningsfotografer. Det var det enda positiva i jobbväg som hände igår.

För min del kallar jag nu det här mästerskapet för ett skit-OS. Allt av nyhetsvärde har hänt uppe i Whistler. Alla där hemma har sagt till mig: "Men Joel, när hockeyn närmar sig slutet blir det större än något annat". Och de hade haft rätt. Om nu inte Sverige hade förlorat igår. I och med Sveriges uttåg ur ishockeyn så har jag gjort något av nyhetsvärde i... två dagar. Av 17 hittills. Tack för kaffet.








Just det. Curling spelades också igår.



onsdagen den 24:e februari 2010

Trötthet

Här skulle jag egentligen skrivit mer om Daniels besök och mina upptåg under dagen. Men mina ögon går i kors av trötthet just nu och jag håller på att somna på tangentbordet. Så det får bli imorgon istället.

Nedan är några bilder från dagens skicross.





tisdagen den 23:e februari 2010

Kärt återbesök

Nils åkte härifrån i morse, några timmar senare kom Daniel, aka Hövdingen, och gjorde mig sällskap på damhockeyn. Sen åkte han, som den glidare han är, iväg till bergen och plåtade freestylehopp. Under kvällen förenades vi åter för en brakmiddag (sushi, sake och öl) och nu sitter vi och visar bilder innan sänggång. Det väcker minnen från OS i Peking för två år sen.

Väckning om fyra timmar. Som vanligt alltså.

Dagen i bilder: