Pissdåligt

Jag har faktiskt fog för rubriken. Kolla bara på bilden nedan.

En fransman, i jolle, pissar i havet.

(Varning för viss klagande ton i inlägget. Känsliga läsare varnas.)

Det började med att jag inte hann blogga igår för att jag klockan fyra på natten skulle åka till kuststaden Qingdao. Iväg till flygplatsen, köp av biljett och en timmes flygresa. När jag kommer fram tjatar jag till mig att följa med på mediabåten som följer båtarna på vattnet. På med regnstället och en optimistisk vilja. Sen kommer ovädret. I ett nu förvandlas det stilla duggregnet till fullständig storm. Höga vågor, pinande regn och krängningar i båten. Det första båtracet, som är av ointresse för mig, kör igång efter en del förseningar. När väl finnjollen ska köra igång snackas det i båten om att vindstyrkan är för stark, att man kanske ställer in tävlingen.

I det här laget har jag, i mitt fulla regnställ, blivit genomvåt. Allt vatten kommer in genom kragen och jag är blöt in på kalsongerna. Daniel Birgmarks båt åker förbi, men alldeles för långt bort. Under träningen får vi inte närma oss båtarna hur som helst. Jag får några bilder. På hans rygg. Då kommer beskedet. Finnjollen skjuts upp. Två timmar i båt, en släng av illamående och alldeles för blöta kläder till ingen nytta. Så kommer jag in och försöker torka kläderna på bästa sätt, eftersom jag bara har med de kläder jag bär på mig (jag hade i förhand fått veta att det inte fanns plats på båten, så jag räknade aldrig med ett båtäventyr). Då kör givetvis allt igång igen. Det är fortfarande storm, men lite lugnare. Hur som helst, vi som var med först får inte åka med. Istället åker några få fotografer ut. Jaja, tänker jag. Det går ju att plåta honom antingen på medaljceremonin eller i den mixade zonen efteråt.

Här kommer ett problem. När jag ska gå ner fungerar ingen av mina kameror. Båda är stendöda av allt regn som sköljt över dem. Panik! Får efter en stund låna ett kamerahus från Nikon men är för sen till den mixade zonen. Daniel Birgmark, som körde jollen, har lämnat platsen. Får tag på hans tränare och senare andra medarbetare i det svenska laget. De ska se till att han kommer för en bild. Bra. Jag går ut och väntar i spöregnet. Ringer upp.

- 10 minuter, sen kommer han.

Ringer tillbaka, 15 minuter senare.

- Han har inte kommit än.

- Han fastnade på vägen. 10 minuter.

Till slut har det gått 40 minuter och jag måste lämna stan för att ta mitt flyg tillbaka. Fyra timmar senare, runt tolv på natten, har mina kläder som jag har på mig fortfarande inte torkat.

Summa summarum: En natt helt utan sömn, en lång dag ute i regnet, en självklar förkylning, för priset av vad? Fyra skitbilder på Birgmarks rygg.