London släpper inte taget

Jag får stanna här några dagar till. Det är på förhand sagt att jag ska åka hem samtidigt som Robin Söderling gör sin sista match i turneringen. Nu har det gått så bra för honom (även om hans match idag förpassades till en liten bana) att han spelar kvartsfinal på onsdag. Det blir alltså minst två dagar till av tennis.

I söndags hade vi dock ledigt. Just Wimbledon-turneringen har en tradition av att ha en söndag spelledig. Därför tog vi oss istället till en bar och såg England-Tyskland på tv. Tanken var att ta någon bild av eventuellt engelskt jubel i pubmiljö för att skicka hem till svenska tidningar efter matchen. Så blev det inte.

I förra inlägget fanns det en fråga från Fredrik hur det fungerar på Wimbledon med fotografplatser.

Så här är det, i stora drag:

I gruppspelet kan man beroende på ackreditering (jag har full ackreditering, någon annan har kanske alla banor förutom de största, det vill säga centercourten och court 1) gå in på vilken match som helst. På centercourten och court 1 finns det platser på båda långsidorna av planen, en läktarposition på en av kortsidorna och en liten fotoplats i ett av hörnen (lämpar sig bara för väldigt speciella bilder, absolut inte en position att bevaka en hel match ifrån). På de mindre banorna finns det plats bakom domaren eller utanför läktarna.

Det svåra är dock att veta när man ska byta position. Positionsbyte får endast ske under sidbyten, alltså vartannat game. Dock inte i det första sidbytet per set. På vissa positioner, t.ex. de ovanifrån, kan man komma in vilken tid som helst, de andra får man bara komma in på under sidbyten. Det betyder att man ofta missar två game varje gång man byter position eftersom det tar så pass lång tid att gå mellan dem. För att göra det ännu krångligare måste man får att komma in på läktarpositionen på centercourten ha bett om tillstånd och blivit tilldelad en bricka som låser upp dörren till positionen. Den måste lämnas tillbaka efter en viss tid, oftast ett set.

Nackdelen med det här är att man skulle kunna råka gå iväg i ett skede när till exempel en spelare blir skadad. Fördelen är att man kan komma in i slutet av en match och ändå få några schyssta bilder på segraren. Nu från och med kvartsfinalerna och framåt ändras dock detta och man blir tilldelad en plats utifrån vilket media man tillhör.

Över allt detta finns det andra förhållningsregler. Under vilka skeden av matchen man får fotografera mot den kungliga läktaren, att man inte ska störa servarna med allt för långa bildtagningar, att man inte får filma, klädkod, hur man ska uppträda på ett gentlemannamässigt sett etc.

Wimbledon är helt enkelt något... speciellt.