Det nya året firades in i Ufa i Ryssland. Sedan 26 december är jag här och bevakar juniorkronornas framfart i turneringen. Nu börjar det bli riktigt roligt kring laget som är klara för semifinal.
För någon dag sedan så besökte den samlade svenska mediaskaran det lokala Ikea för ett pressevent. Platschefen, en svensk som de senaste sex åren bott i landet, hade satt ihop en presentation för att rubba vår stereotypa syn på Ryssland. Han kommer efter ett tag in på spriten. "Det här landet super bort sig". Ingen överraskning kanske. Men brottsligheten då? "Jag har bara blivit rånad en gång, på ett stort fält med en pistol riktad mot mig - men sådant händer ju i Sverige också!"
Hur det gick för honom att mildra fördomarna? Sådär...
Annars, i korthet: Vi alla har mått dåligt till och från. De ryska bakterierna leder till att all mat inte stannar kvar i så länge i kroppen. Hans Abrahamsson på Aftonbladet räddade mig när han någon dag senare än mig anlände med en beställning av mealbars.
Den andra person som räddat mig är juniorkronornas physioterapeut Pär Thures som hjälpt mig med ryggen vid två tillfällen när jag haft elaka låsningar.
Det första besöket på den nattklubb som vi har på hotellet leder till att en FSB-agent (det nya KGB) går runt och övervakar/skyddar oss hela kvällen. Mycket obehagligt fram till att vi - dagen efter - fick veta vem han var.
Jag är inte klar med inskicket till Årets bild. Det kommer att ske i sista stund, som vanligt. Det blir bara singelbilder i år, har inte haft tid att göra reportage.
Nyårslöfte: Att komma igång med bloggandet igen. Och komma på hur jag ska få mer fritid.
Det är inte varje dag man åker med poliseskort. Så här ser vyn ut från juniorkronornas buss. |
Och inifrån. |
2 kommentarer:
Är onekligen på tiden att denna U-båten stiger upp till ytan och lämnar en kommentar här efter att ha glidit runt och hämtat mängder med inspiration här så länge jag kan minnas (nästan). Få som nitar hockey så vasst som du gör hoppas bloggandet håller i sig!
Såg bilden på kollberg fotad uppifrån i DN och behövde inte ens läsa bildtexten. Den lyser Marklunds signum.
Skicka en kommentar