Världsklassbilder försvinner från Årets bild

Känner du igen bilden nedan? Den är en del i ett bildreportage som Casper Hedberg vann med i kategorin Sport Picture Story i Picture of the Year International nu 2013. Reportaget vann även kategorin Sportreportage i svenska Årets bild samma år.

När det är dags att tävla i nästa års upplaga av Årets bild finns inte klassen Sportreportage med längre. I mina ögon är det här det kanske sämsta och mest ogenomtänkta beslut svenska Årets bild tagit på många år.

Internationellt går man åt motsatt håll. POYI införde i år klassen Recreational Sports. Både den tävlingen och BOP väljer dessutom att dela ut pris till Sports Photographer of the Year.

Andelen sportbilder som går ut via världens största bildbyråer (AP, Getty Images, Reuters och AFP) på deras linor är extremt stor. Om man kollar på 2013 års antal sportkategorier i de internationella tävlingarna så är siffrorna nedan faktiskt i underkant i förhållande till hur mycket sport som bevakas av byråerna.

World Press Photo: 2 av 9, 22%.

POYI: 7 av 29, 24%.

BOP: 6 av 29, 21%.

Var hamnar då Årets bild? 2014 kommer procentandelen bara att vara 12,5% (Sport action och Sport feature på 16 kategorier).

Att ha med sportreportagekategorin är viktigt är ett rättviseperspektiv. Studenter, byråfotografer, frilansare och tidningsfotografer kan alla tävla i den. Bra sportreportage görs överallt, lika mycket utomlands som i den svenska vardagen. Det om något borde Årets bild värna om - att vara en tävling för så många som möjligt i yrkeskåren.

Daniel Nilsson har gjort en genomgång av svenska sportbildreportage i de tre största internationella tävlingarna och funnit 14 svenska priser de senaste tio åren. Det är väldigt starkt för ett så litet land.

Därför kommer en uppmaning till Årets bild: Ta tillbaka sportreportageklassen - NU! Vi gör kanske inte så många sportreportage i Sverige varje år, men när vi väl gör dem är de av världsklass.