En fotograftrend

Jag vet inte riktigt hur det började. Snart spelade ALLA squash. Eller inte alla, men tillräckligt många för att det är värt att göra en poäng på det. Lars Dareberg bloggade om det, Hövdingen axlade manteln med storhetsvansinne och den här bloggen har väl skrivit om det någon gång då och då. Magnus Wennman, Gustav Mårtensson, Jerker Ivarsson och Marcus Ericsson är några andra som regelbundet slår en liten boll i väggarna på Enskede rackethall.

När Hövdingen var här förra gången hånade han mig och Wennman för några få förluster i de jämna matcherna. Jag säger så här: nu har vi tränat. Jag kan till och med krypa till korset och säga att Wennman är den som leder "rankingen" just nu, av oss som spelar i Stockholm. Han har vunnit de senaste två matcherna. Så det är formstarka fotografer som utmanar den kaxiga skåningen.

Fråga mig inte hur det blev så här. Det är min Iphone som bestämde sig för ett experiment.

Till något helt annat:

Har försökt att plåta lite annorlunda på hockeyn på sistone. Det blir SÅ många matcher per säsong att jag känner att jag måste göra något för att inte gäspa mig igenom matcherna. Problemet som byråfotograf är att jag måste täcka de viktigaste situationerna, speciellt avgörande mål. Vi ska ha det, helt enkelt.

Så när väl ett lag leder med säg två mål eller spelar power play så stegar jag ner några meter, från fotografpositionen bredvid spelarbåsen, till ett av hörnen. Det blir att plåta genom plexit, men om skärpan råkar sitta ger bilden en helt annan vinkel. Det här är ju inga konstigheter om man fotograferar i NHL, då det finns hål i glasen för just de här vinklarna, men i Sverige har vi inte den lyxen. Målkamera är ju fortfarande inte tillåtet och takkamera går inte att sätta upp i bland annat Södertälje, där jag plåtar mycket.