Regn, regn, regn

Den som tror att jag hamnat någonstans där solen hela tiden skiner och därför inte gör annat på dagarna än glassar har fel. Det är nämligen regnperiod här borta. Igår hade jag glömt regnjackan på matchen. Det blev riktigt blött.

När jag åkte hit hade jag förhoppningar på att plåta någon udda sport, något som funkar bra bildmässigt. Gick ner till receptionen och frågade om vilka sporter som spelades just nu. Tjurridning? Nej. Baseboll? Nej, inte säsong. Lucha libres? Nej, bara på fredag och tisdag.

Så efter att det regnat hela dagen bestämde jag mig för att ändå ge mig ut på stan. På det stora torget i det historiska området fanns det en gigantisk flagga i mitten. Jag kom precis till nedsänkningen. Det går givetvis inte att jämföra med Kina och Himmelska fridens torg, men det var ändå mycket folk på plats.

Sänkningen av flaggan är uppenbarligen en angelägenhet för alla.

Så himla dåligt!

Okej. Det här är grejen: När OS närmade sig ville Nikon att jag skulle använda deras utrustning. Fine, tänkte jag. Hela sommaren hade ju varit oskarpa bilder med mina 1D Mark III-hus. Och vilken skillnad det blev under OS. Skarpa, fina bilder! Tack Nikon, äger jag så här i efterhand.

Så nu, när jag kom hem och skulle ut på det första jobbet sen OS (här i Mexico) har jag fått två helt nya Mark III-hus av Canon. Bra, tänker jag. Dåligt, visar det sig.

Den nedersta bilden här är skärpt med alla tillgängliga medel. Den är nummer tre i serien som jag tar när Svennis går av planen. Det här är den enda viktiga bilden jag egentligen behöver från matchen. Hur som helst, bild nummer ett är helt oskarp, likaså nummer två. Den tredje, alltså den här, vill jag inte ens kolla på i stort format.

Under OS sa Canon-teknikerna på plats att "det här är Mark III-problemet" när min kollega Daniel visade upp sina oskarpa bilder. Kul, va?

Nej, Canon får verkligen se till att skärpa sig (haha! ...) med sina kommande kameror. Så här dåligt får det bara inte vara.

En mexikansk spelare är nära att få en rejäl smäll.

Svennis går av planen.

Två timmar kvar

Tog en tripp till Seven Eleven för att köpa det nödvändiga i livet - vatten och choklad. På vägen test av en av kamerorna (har fått två nya 1D Mark III eftersom de förra såg stenhårt). Om två timmar bär det av mot Azteca Stadium, en arena som rymmer över 100 000 åskådare.

I ett av världens farligaste länder

Hej hopp så var jag i Mexico!

Fick veta i torsdags, när jag var uppe hos föräldrarna i Norrbotten, att det bara var att sätta sig på nästa plan hem till Stockholm och några timmar senare på ett nytt plan till Mexico City. Så när jag kommit fram, efter 16 timmars färd (Delta Airlines rekommenderas INTE), läser jag att jag hamnat i ett av världens farligaste länder just nu. Läs Peter Wennmans krönika om situationen i Mexico.

Det som är dumt med sådana här stressresor är att man inte hinner läsa på något om landet. Kidnappningar, visst, men jag tänker på sånt som valuta, restider, etc. Praktiska saker alltså. Det känns sådär att komma fram och inte ha en minsta susning om hur mycket en peso är värd. Nu ska jag i alla fall läsa på lite grann om staden (vet att "lucha libres", typ wrestling, och tjurridning är stort här) och försöka hitta något spännande att plåta när det inte är matchdagar. Om du har något tips tar jag gärna emot det. Och vet någon hur säkert det är att röra sig på stan här?

Just det. Varför jag är här? Sven-Göran Eriksson tränar ju det mexicanska fotbollslandslaget. Matcher mot Jamaica och Kanada samt en pressträff ska hinnas med under en vecka.

Tips

Måste bara tipsa om New York Times-fotografen Damon Winters bildspel om Barack Obama. Du hittar det här. Top notch, helt enkelt.

Foto: Damon Winter/The New York Times

I övrigt rekommenderar jag Vincent Laforets blogg. Jag hade precis börjat misströsta över frånvaron av riktigt bra bilder från OS (många av de etablerade fotografernas bilder har i mina ögon varit besvikelser), men här finns några guldkorn. Och i övrigt så skriver han om mycket intressant. Nördigt ibland, men likväl intressant.

Norrbotten it is

Antalet kommentarer till förrförra inlägget var överväldigande. Jag vet dock inte om jag blev så mycket klokare av svaren. Hur som helst skriver jag lite senare den här månaden om varför jag ställde bilderna mot varandra.

Nu bär det i alla fall iväg till Norrbotten och hemstaden. Min ledighet efter OS blev förlängd med några dagar, så nu stundar vila hos familjen. Gött de.

Big in China (Japan)

Är det inte lite märkligt hur man hamnar på bild på olika ställen? Jag surfade runt på måfå och kollade på bilder från OS, när jag stötte på det här:

Det är jag det där.

En sak som jag inte tänkt på tidigare (finns väl viktigare saker att tänka på) är att vissa kollar i kamerans sökare med det vänstra ögat. På bilden gör fyra stycken det, bland annat Adam Pretty, fotograf på Getty Images, som sitter vid sidan om mig. Jaja.

På bilden nedan är jag inte lika närvarande. När kroppen verkligen behöver sömn går det att somna var som helst, när som helst, och hur som helst. Inte ett av mina mest stolta ögonblick.

Foto: Jimmy Wixtröm

Och sjukaste grejen hittills, som är svår att slå.  En kinesisk bildbyrå som skickat ut en bild på MIG!

(Tack Tobias, och ursprungligen Jessica)

Det som är synd är att det inte var en japansk byrå som hade bilden. Då skulle jag skrivit "Big in Japan" över hela blogginlägget. Men eftersom så många kineser ville ta bilder tillsammans med mig kör jag på devisen "Big in China". Inte lika klatschigt, men det får duga.