Något jag inte klarar av med jobbresor är när det inte finns något jobb att göra. Söndagen var ledig och måndagen var resdag. Ångest. Panik. Skuldkänslor.
I alla fall. Idag fick jag äntligen plåta lite (ni som läst bloggen tidigare vet också att jag försökt plåta någon lokal sport men fått svaret att jag är här fel årstid, och dessutom kan jag ju inte ens språket). Väntan i två timmar. Bildtagning i cirka 30 sekunder. Svennis gick förbi. Klick. Klick. Klick. Och där var det slut.
Och snabbt var han förbi!
Efter det var jag tvungen att skicka iväg bilderna, så jag missade den öppna träningen som varade i en kvart. Istället fick jag vänta på presskonferensen. Men först måste man ju ta sig dit. Kommer till stadion kvart över sex. Först blir jag nekad inträde till en av arenaingångarna trots att jag på hyfsat begriplig spanska förklarar att jag är "la prensa". Tjatar mig senare in på arenaområdet via en annan ingång, bara för att inse att pressingången är på andra sidan. Jaja, knatar runt, går fel en, två, tre gånger för att till slut hamna vid en port med typ hundra personer utanför. Tränger mig längst fram och viftar med presskortet i högsta hugg. Lokalbefolkningen (låter lite konstigt att säga så, men vi kör på det) driver med mig när de upptäcker att jag inte förstår ett dugg av vad de säger, andra försöker hjälpa mig att komma in.
Som roligast är det när de börjar slå på grinden för att jag ska få komma in. Givetvis tillkallas fler vakter, eftersom det skapas en "orolig stämning". Till slut, efter att alla tjatat om att jag ska få komma in ger vakterna med sig. Förbi en grind. Sen ska jag vidare genom nästa. Och till slut är jag där. Det tar ungefär en timme innan Svennis kommer in. Tar några standardbilder och monterar sen en blixt vid främsta bänkraden, rakt mot honom. Tanken är att jag ska gå längst bak i salen och bara slå blixten på honom, för att urskilja honom ur presskåren. Tränger mig längst bak (tv-kameror och skit i vägen) bara för att se att en fullständig idiot ställer sig RAKT FRAMFÖR MIN BLIXT! Jag slår av blixten några gånger för att påkalla hans uppmärksamhet, men han märker ingenting. Jag kan inte gå tillbaka på grund av tidsbrist och jag kan inte gärna skrika åt honom att han ska flytta på sig. Så han står där, och jag blir utan bild.
Med blixten på fel placering, när jag testade upplägget, innan fotografidioten kom och ställde till allt.
(Just det. Rolig sidnotis (eller rolig vet jag inte om den är... det är den ju inte alls det... Vi kallar det bara "sidnotis"). En av tjejerna som hängde utanför en av grindarna utanför stadion såg mig senare på hotellet när jag satt och käkade med Peter Wennman på Aftonbladet. Vid grinden försökte hon hjälpa mig att komma in, och skrattade sådär fint och gulligt när jag sa något knasigt. Klassiskt flörttrick alltså. Whatever, hon kom fram tillsammans med två andra tjejer och ville prata, men insåg ganska snabbt att min spanska verkligen låg på bebisnivå. Jag hade inte spelat dum. Mungiporna ner. Jag och Peter kom fram till att det hade varit bra att kunna spanska.)