Det här blir en liten bildbonanza, men men... Ni får ta det helt enkelt. Det är bilder från matcherna Chicago-Ottawa och Toronto-St Louis. De bästa bilderna har annars kommit idag, men jag väljer att spara dem en dag eller två så att de hinner användas av kunder först. Att det gick bra idag var annars något jag verkligen behövde. Självförtroendet går upp och ner i takt med annat som händer i livet och då var det skönt med ett kvitto på att jag inte tappat all min kreativa förmåga.
Hittills på NHL-matcherna har jag aldrig fått en topplacering. De är alltid vikta åt lagens egna fotografer, byråer som AP, Getty och Reuters och de stora lokala tidningarna. En liten svensk byrå hamnar då inte högt upp på listan. Platserna där alla vill vara är vid hålen i glasen i hörnen. Jag har hittills fått vara längre upp på långsidan (det är svårare att täcka spelet och en tråkigare vinkel) eller på en upphöjd position (safe, men tråkigt). Men det som slår mig är ändå hur otroligt hjälpsamma alla varit hittills. Lagens fotografer är lyhörda och lyssnar till en om man vill göra något speciellt. Och de gånger jag inte kunnat få en bra placering har jag fått tänka annorlunda för att ro hem bilderna. De bilder jag är här för att ta är nämligen inte nyhetsbilder från matcherna. Istället ska jag ha fokus på de svenska spelarna. Det betyder att jag missar bra matchbilder men det spelar ingen roll. Arkivet på svenska spelare ska fyllas på och det ska finnas mycket varianter. Det är ovant för mig att arbeta på det här sättet och jag är inte helt nöjd alla gånger, men det är en utmaning.
Det går inte att jämföra NHL och Elitserien. Det är som natt och dag. NHL är strikt professionellt på alla plan och kring alla förfrågningar finns det en byråkratisk process. Därför är det extra roligt att jag här kommer att få ha målkamera eller takkamera på alla matcher. Här har Sverige otroligt mycket att lära. Tyvärr.