Inget VM i Brasilien

Efter 15 dagars semester utomlands landade jag igår eftermiddag på Arlanda. Några timmar senare förlorade Sverige den avgörande playoff-matchen till VM mot Portugal. Så här såg det ut från mina kameror.

Ett litet frimärke minsann

Ibland händer det oväntade saker. Som för någon dag sen, när jag helt plötsligt får reda på att en av mina bilder från ishockey-VM i våras blivit ett frimärke, en symbol för en nations framgångar.

Det schweiziska ishockeylaget gjorde braksuccé och tog sig ända till final, där de visserligen förlorade mot Sverige, men lyckades på vägen dit slå ut storlag.

Senast Swiss Post gjorde frimärken av denna sort var när Roger Federer vunnit Wimbledon 2007, dessförinnan 2004 när ett seglingsteam vann America's Cup och 1999 när Bertrand Piccard flög jorden runt i luftballong, non-stop. Så just den här befinner sig i fint sällskap.

Varför har jag då inte min byline på frimärket? Jag vet ärligt talat inte, mer än att namnen som står präntade är för dem som designat den lilla saken.

Kul är det i alla fall att en takkamerabild gav utdelning i ett minst sagt oväntat sammanhang.

Zzzlatan

För två veckor sedan bevakade jag den då väldigt viktiga VM-kvalmatchen Sverige-Österrike på Friends Arena. Det gick väldigt bra sett till bildinnehållet och publiceringar i de största tidningarna. Mindre bra gick det några dagar senare när det återigen var landskamp, denna gång mot Tyskland. Till andra halvlek gick delar av min kamerautrustning sönder, troligen saboterad, och jag personligen fick i princip lägga ner resten av kvällens bevakning. Tur då att mina duktiga kollegor Marcus och Niklas också var på plats, annars hade det inte hänt mycket i Bildbyråns bildflöde där och då.

Bilderna nedan är från matchen mot Österrike.

Världsklassbilder försvinner från Årets bild

Känner du igen bilden nedan? Den är en del i ett bildreportage som Casper Hedberg vann med i kategorin Sport Picture Story i Picture of the Year International nu 2013. Reportaget vann även kategorin Sportreportage i svenska Årets bild samma år.

När det är dags att tävla i nästa års upplaga av Årets bild finns inte klassen Sportreportage med längre. I mina ögon är det här det kanske sämsta och mest ogenomtänkta beslut svenska Årets bild tagit på många år.

Internationellt går man åt motsatt håll. POYI införde i år klassen Recreational Sports. Både den tävlingen och BOP väljer dessutom att dela ut pris till Sports Photographer of the Year.

Andelen sportbilder som går ut via världens största bildbyråer (AP, Getty Images, Reuters och AFP) på deras linor är extremt stor. Om man kollar på 2013 års antal sportkategorier i de internationella tävlingarna så är siffrorna nedan faktiskt i underkant i förhållande till hur mycket sport som bevakas av byråerna.

World Press Photo: 2 av 9, 22%.

POYI: 7 av 29, 24%.

BOP: 6 av 29, 21%.

Var hamnar då Årets bild? 2014 kommer procentandelen bara att vara 12,5% (Sport action och Sport feature på 16 kategorier).

Att ha med sportreportagekategorin är viktigt är ett rättviseperspektiv. Studenter, byråfotografer, frilansare och tidningsfotografer kan alla tävla i den. Bra sportreportage görs överallt, lika mycket utomlands som i den svenska vardagen. Det om något borde Årets bild värna om - att vara en tävling för så många som möjligt i yrkeskåren.

Daniel Nilsson har gjort en genomgång av svenska sportbildreportage i de tre största internationella tävlingarna och funnit 14 svenska priser de senaste tio åren. Det är väldigt starkt för ett så litet land.

Därför kommer en uppmaning till Årets bild: Ta tillbaka sportreportageklassen - NU! Vi gör kanske inte så många sportreportage i Sverige varje år, men när vi väl gör dem är de av världsklass.

SM-veckan i Halmstad

Innan jag gick på semester i juli så var jag en vecka i Halmstad och fotograferade SM-veckan. Med 31 idrotter och 5000 deltagare så kan man lugnt säga att det händer en del den där juliveckan. Med en lugn start de första dagarna blev det betydligt intensivare mot slutet. Hälften av tiden var vi två fotografer på plats från Bildbyrån.

De två översta bilderna är de jag är mest nöjd med. Båda är tagna med hjälp av en GoPro. Den ena är fäst på ryggen på enduroåkaren Joakim Ljunggren och den andra på vingen på Joakim Grepe och Patrik Sjöbergs konstflyg.

På programmet rymdes allt mellan simning och boule. I bland hann jag bara med ett snabbt nedslag på kanske en kvart, i andra kunde man jobba i timmar och vänta på rätt bilder.

Intervju, finns nu i tidningen FOTO

I början av sommaren blev jag tillfrågan av Kameradoktorn att ställa upp för en kort intervju som skulle publiceras i deras kommande bildbilaga. Annonsbilagan följde med DN och SvD för någon månad sedan och gjordes sedan om för magasinsformat.

Om man vill läsa intervjun med mig eller de andra fotograferna Helén Karlsson, Åke E:son Lindman och Oskar Bakke så finns de i tidningen FOTO:s sommarnummer som ska vara ute ett tag till i handeln.

Leo

Ambitiös. Trevlig. Positiv. 21 år. Död.

Det sista ordet vill man verkligen inte ska vara där, det bryter av på ett onaturligt sätt. Kombinationen gör det chockartat och extremt tragiskt. Och det var så det kändes i måndags när telefonen började ringa, där jag stod och inte visste någonting.

Han skulle i måndags ha börjat sitt sommarvikariat och hade sedan början av året gjort sin praktik på Scanpix. Efter 21 år har man inte hunnit leva ett liv, knappt börjat utforska vuxenlivet.

Mina tankar går idag till familjen, klasskamraterna och mina kollegor på Scanpix som jobbade tillsammans med Leo Sellén hans sex sista månader i livet.

(bilden från facebook, om du som tagit bilden inte vill att den ska vara här, hör av dig)