Idag höll jag på att gå isär i två delar. Efter en mellanlandning i Amsterdam och lite strul med biljetten landade jag så i Milano. Efter två misslyckade flygplansmåltider bestämmer jag mig för att ta en pizza på flygplatsen. Gött, tänker jag. Men då finns det Hindret. Den här kassörskan är världens absolut långsammaste. Hon bara inte tänker (ja!) och pratar långsamt, utan hon också går och utför sina rörelser i slow-motion. Hon är helt enkelt min nemesis just i denna situation. En hungrig Joel kan bli ganska grinig...
I alla fall, det tar för henne typ ÅTTA MINUTER att ta EN persons beställning. Och sen åtta minuter för nästa. Och sen åtta minuter för nästa. När jag väl mumsat i mig kaloribomben går jag ut till hyrbilen och packar upp resväskan för att direkt finna att min gps är stulen. Det är helt enkelt någon idiot på bagagehanteringen som plockat ur den är min incheckade väska. Här och då var mitt förtroende för italienarna nere på en absolut botten.
Några timmar senare är jag dock glad igen. San Marino är vackert, och det är ohyggligt roligt att speeda på de smala, snirkliga vägarna.
Men nu vet jag inte. Efter att ha jobbat klart tänkte jag ta en matbit. Men det går inte. För jag kommer inte ut. Dörren till det fyrastjärniga hotellet är låst! LÅST! Och bara för det måste jag gå upp klockan åtta på morgonen, eftersom jag nu inte kan förnya parkeringsbiljetten. Argh!
Urklipp ur en sportbild från idag. Det här är alltså bakgrunden till sporthändelsen. Jepp...
Just det. Vad gör jag här? Bevakar IFK Göteborgs match i Champions League-kvalet. Så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar