Uppe till fem i natt. Anledningen: Markus och Lina gifte sig igår. Grattis! Så nu sitter jag och väntar på att flyget ska ta mig hem till Stockholm.
Bra bröllopsfest. Gott käk, trevligt folk och dans i den sena natten. Just dansen är ju för övrigt ett kapitel för sig. Hur social man än varit tidigare under kvällen har man liksom kravet på sig att ta sig en svängom (älskar uttrycket) på dansgolvet. Jag försöker alltid hålla mig ifrån det, så länge bandet spelar. Det är ju bara en himla massa bugg (eller som en gång: vals, till finsk musik. Aldrig mer finska bröllop.), istället för vettiga danser som salsa. Sen när bandet gått av och det levereras klubbmusik trillar jag in.
Markus och Lina.
3 kommentarer:
Skådar mitt jämtlandsöga Ristafallet?
Yepp, yepp! Och jag är imponerad av att du ser det ;)
Ahh, en jämtlandsson känner sitt hem.
Skicka en kommentar