För några timmar sedan skulle jag ha landat i Buffalo och tagit bilder under småkronornas träning. Istället så sitter jag fast på John F Kennedy-flygplatsen tillsammans med en massa andra människor. Och historien börjar med...
Att gårdagen slutade runt två på natten. Tre timmar senare var det dags för uppstigning och taxi ut till flygplatsen. På väg ut ur lägenheten välter min väska. Ovanpå den hade jag placerat en kamera och ett objektiv. Krasch. I några timmar hade jag en fruktansvärd panik över att behöva jobba i nästan två veckor utan mitt 24-70 men efter lite lirkande började jag kunna zooma igen. Och nu fungerar det igen! Tack Nikon för bra grejer (om Tobbe eller Lasse läser det här... ja, jag kommer nog in med objektivet när jag kommer hem...).
08.00-flighten blev i alla fall inställd. Jag hade tur att bli placerad på ett flyg som går kl 15, men det innebär också att alla dagens jobb jag skulle göra i Buffalo blev inställda. Om vi nu till slut kommer iväg kommer jag i alla fall att vara mer nöjd än den kvinna som stod före mig i kön till ombokningen och fick beskedet att hon skulle få åka dagen efter.
Så nu sitter jag här. Med rödsprängda ögon. Ganska sunkig (det var stressigt att ta sig hit, fick springa och knuffas med mycket bagage). Trött. Det är det glamorösa livet som pressfotograf.
1 kommentar:
Du är välkommen any time, Joel!
Skicka en kommentar