Helgen

Jag hade sett fram emot att åka på Karjala Cup i Finland. Jag börjar hitta ganska bra i Helsingfors och har hittat några smultronställen främst gällande restauranger och klubbar som faktiskt håller förvånansvärt hög klass. Bland annat finns det en japansk restaurang som serverar en fantastisk laxsashimi. Mums.

Sen kom jag på att - just det - turneringen i år är flyttad till Åbo. Ridå. Det är ungefär lika hett som att åka till Örebro på en weekend. Då kände jag mig som den här killen i mitten.

Bilder från lördagens match mot Finland:

Och fredagens mot Ryssland:

AIK-PSV

Jag har bevakat ganska många av AIK:s fotbollsmatcher på sistone. Jag har varit med på de två senaste utlandsmatcherna i Neapel och Eindhoven men också en hel del på hemmaplan.

Så här har det sett ut när laget mötte PSV Eindhoven hemma och borta.

Väntan

Många dagar ute på resor och mästerskap känns det här jobbet som en lång, lång väntan. Det är långdragna förberedelser, kanske flera dagar av försnack och så är spektaklet över på - sin höjd - tre timmar. Konstigt det där.

Finlands Sakari Salminen väntar på att få göra entré i matchen mot Sverige i Karjala Cup.

Stockholm Open

I oktober så gick Stockholm Open av stapeln i Kungliga Tennishallen i Stockholm. Jag har bevakat den här turneringen fem år i rad - känns helt sjukt när jag tänker på hur snabbt tiden går.

Det här året var jag emellertid där väldigt få dagar. Intresset kring tennisen är inte på topp just nu med Robin Söderling fortfarande skadad. Om han inte kommer tillbaka snart är det frågan om vi kommer att fortsätta åka på de internationella tennisturneringarna i framtiden. Utan en svensk världsstjärna i sporten har vi svenska medier tyvärr inte mycket unikt att göra som vi inte får via internationella byråer.

Och så här ser jag tydligen ut när jag kryper ner för att hitta en speciell vinkel. Tack till Magnus Förnberg för bilden.

Comeback

"Lever du?", "Vad har hänt med bloggen?", "Jobbar du mycket eller?"

Frågorna har kommit från en massa olika håll. Och mitt korta svar har hela tiden varit: jag har inte haft tid att blogga. Jag har nämligen aldrig tidigare jobbat så hårt, under så lång tid.

Dessa senaste månader har stundtals varit helt bisarra. Det har kunnat vara resor, matcher, uppdrag, administrativt arbete och annat, 12-16 timmar per dag, tre veckor i sträck utan en dag ledigt mellan. Men nu börjar jag se en ljusning. Och jag klagar absolut inte, snarare konstaterar. Tillsammans med mina kollegor på Bildbyrån har vi gått igenom ett otroligt halvår, minst sagt.

Den allsvenska fotbollssäsongen tog i söndags slut och med den mycket arbete. Malmö FF hade en chans att ta guld, likaså var det den sista allsvenska matchen som skulle spelas på Råsunda innan arenan pensioneras. Därav den speciella kameravinkeln från taket på södra läktaren.

I mån av tid kommer jag den här veckan att försöka göra en återblick på de gångna månaderna och leta fram guldkornen som inte fått publiceras på den här bloggen.

En comeback helt enkelt, som man säger i sportvärlden.