Bye, bye, Mexico

Äntligen på väg hem!

Det har varit svårt att jobba här. Förutom att det är typ monsunperiod och man regnar bort emellanåt är det mexikanska fotbollsförbundet helknasigt. Igår bestämde de sig för att inte låta några fotografer röra sig framför avbytarbänkarna, innan matchen hade kört igång. Inkonsekvent och något som jag aldrig varit med om tidigare. Så fort jag försökte röra mig åt något håll kom en funktionär och sa "Aja, baja!" Det medförde att jag aldrig kom närmare Svennis än 20 meter. Bra bilder det blir då...

Svennis himself var inte så mycket bättre. Tjatade mig till att ta en porträttbild, gärna med en mexikansk flagga i bakgrunden. Flaggan dök aldrig upp (tack mexikanska fotbollsförbundet för det) och Svennis ville helt enkelt inte bli plåtad längre när det hade gått max en minut. Jag tänker inte ens ta upp hur omgivningen såg ut.

Och ljuset sen! (Alltså, nu klagar jag bara, och jag måste te mig som en mycket bitter person. Det är jag inte, men jag gillar att förklara för alla varför det går som det går. Huruvida jag är en dålig fotograf är en helt annan diskussion.) Ja, ljuset. För er fotonördar: ISO 3200, tid 1/320 (på tränarbänken 1/100), bländare 2.8 på 400mm (man kom ju inte närmare för att använda något annat objektiv). Det är mörkt. För er andra: Det var så mörkt att det knappt gick att ta bilder utan att det blev rörelseoskärpa. Så mörkt har det aldrig varit på en fotbollsplan i Sverige på allsvensk nivå. Det skulle aldrig accepteras.

Men det är tur att mexikanerna är ett trevligt folk. Hjälpsamma framförallt.

Nu ska jag sluta klaga. Jag emigrerar till Norrbotten i tre dagar när jag kommer hem och siktar på en ny vecka, som en ny människa. Adios.

De här var glada i alla fall.

En vägg. Så originellt. Det har vi aldrig sett tidigare.