AIK-PSV

Jag har bevakat ganska många av AIK:s fotbollsmatcher på sistone. Jag har varit med på de två senaste utlandsmatcherna i Neapel och Eindhoven men också en hel del på hemmaplan.

Så här har det sett ut när laget mötte PSV Eindhoven hemma och borta.

Väntan

Många dagar ute på resor och mästerskap känns det här jobbet som en lång, lång väntan. Det är långdragna förberedelser, kanske flera dagar av försnack och så är spektaklet över på - sin höjd - tre timmar. Konstigt det där.

Finlands Sakari Salminen väntar på att få göra entré i matchen mot Sverige i Karjala Cup.

Stockholm Open

I oktober så gick Stockholm Open av stapeln i Kungliga Tennishallen i Stockholm. Jag har bevakat den här turneringen fem år i rad - känns helt sjukt när jag tänker på hur snabbt tiden går.

Det här året var jag emellertid där väldigt få dagar. Intresset kring tennisen är inte på topp just nu med Robin Söderling fortfarande skadad. Om han inte kommer tillbaka snart är det frågan om vi kommer att fortsätta åka på de internationella tennisturneringarna i framtiden. Utan en svensk världsstjärna i sporten har vi svenska medier tyvärr inte mycket unikt att göra som vi inte får via internationella byråer.

Och så här ser jag tydligen ut när jag kryper ner för att hitta en speciell vinkel. Tack till Magnus Förnberg för bilden.

Comeback

"Lever du?", "Vad har hänt med bloggen?", "Jobbar du mycket eller?"

Frågorna har kommit från en massa olika håll. Och mitt korta svar har hela tiden varit: jag har inte haft tid att blogga. Jag har nämligen aldrig tidigare jobbat så hårt, under så lång tid.

Dessa senaste månader har stundtals varit helt bisarra. Det har kunnat vara resor, matcher, uppdrag, administrativt arbete och annat, 12-16 timmar per dag, tre veckor i sträck utan en dag ledigt mellan. Men nu börjar jag se en ljusning. Och jag klagar absolut inte, snarare konstaterar. Tillsammans med mina kollegor på Bildbyrån har vi gått igenom ett otroligt halvår, minst sagt.

Den allsvenska fotbollssäsongen tog i söndags slut och med den mycket arbete. Malmö FF hade en chans att ta guld, likaså var det den sista allsvenska matchen som skulle spelas på Råsunda innan arenan pensioneras. Därav den speciella kameravinkeln från taket på södra läktaren.

I mån av tid kommer jag den här veckan att försöka göra en återblick på de gångna månaderna och leta fram guldkornen som inte fått publiceras på den här bloggen.

En comeback helt enkelt, som man säger i sportvärlden.

Basket

Mer än två veckor sedan senaste bloggposten. Inte okej.

På bilden nedan monterar jag en "backboard remote" inför basketmatchen Sverige-Tyskland i Norrköping för några veckor sedan. Det var några år sedan jag använde mig av den typen av remote på basket (det är så extremt dåligt ljus i svenska hallar så det är sällan värt mödan att göra det) så det blev lite slarv med reflektioner och så. Men men.

Vingligt. Foto: Janerik Henriksson

Och så här kan bilderna från den kameravinkeln se ut:

Maja Reichard

Igår tog Maja Reichard Sveriges andra guld hittills i Paralympics när hon tävlade i 100 meter bröstsim. Dessutom slog hon sitt eget gamla världsrekord.

I februari i år fotograferade jag henne till ett kort reportage inför satsningen på Paralympics. Hennes handikapp är att hon är blind. En detalj som slog mig var hur hon "hade ögonkontakt" under ett samtal. Utifrån hennes erfarenheter och genom att lokalisera ljudet är hon väldigt bra på att leda blicken åt ens håll till den grad att jag - om jag hade träffat henne som hastigast i ett annat sammanhang - kanske inte hade tänkt på att hon är blind.

Den dagen bilderna togs var jag förkyld. Därför höll jag mig ifrån att själv dyka ner i vattnet. Istället sträckte jag ner vattenpåsen för undervattensbilderna.

Det var väldigt intressant att följa henne de få timmarna och få en liten, liten inblick i hennes liv. Jag har sedan uppväxten en inblick främst i dövas värld genom mina farföräldrar men också lite grand i dövblindas. Gemensamt för dessa och många av dem som tävlar på Paralympics är att det finns otroligt många gripande, inspirerande och lärorika levnadsöden att ta del av.

Min kollega Carl Sandin är just nu på Paralympics. Hans äventyr kan man följa här.