"Can Ms Emma Johansson please raise up her hand for the photographer"

När man väl är på plats och det händer något annat kan man lika gärna bevaka det "eftersom du är i närheten". Så jobbar vi mycket på Bildbyrån. Om man åker iväg på en fotbollsmatch i Italien går det ofta att kombinera med ett annat jobb. Eller som i fallet under hockey-VM, ett fotbollsknäck och cykling.

Jag har bara plåtat cykling en gång tidigare. Det var på OS i Peking. Nu anlände jag på söndagsförmiddagen utan att veta något om förutsättningarna. Uppdraget: ta  bilder på Emma Johansson.

Jag går till startfältet och frågar en funktionär om han har sett henne (det är ju ändå typ hundra cyklister uppradade där). Han har inte sett henne, så han går fram till speakern. Plötsligt hör jag i högtalarna "Can Ms Emma Johansson please raise up her hand for the photographer". Småfnitter från alla som står runtom mig. Nu hade hon inte hunnit dit än, men alla cyklisterna log förnöjsamt när hon väl anlände och jag började plåta.

Men man vill ju också ha actionbilder. Så jag frågar den oerhört hjälpsamma pressvärden om det finns möjlighet att följa med på en motorcykel eller i en bil, men bara under en dryg halvtimme, för sen måste jag tillbaka till Bern och Sveriges bronsmatch. Inga problem, säger han. Så fem minuter senare sitter jag baklänges på en motorcykel. I den stunden njöt jag av situationen. Även om det bildmässigt inte var lysande så gillar jag hur allt kan lösa sig på ett så enkelt sätt. Och hur hjälpsamma människor kan vara. Efter avslutat arbete fick jag skjuts till tågstationen (på samma motorcykel) för att hinna tillbaka i tid.

En helt annan sak, som var fullständigt lysande med cyklingen: Matsäcken som delades ut tillsammans med ackrediteringen. Banan, isté, äpple, proteinbar och en macka. Fyra plus.