Vissa gånger är det nästan ingen idé att skicka matchbilder. Det är de där avgörande tillfällena, de gånger då ALLT står på spel. Såklart, MÅLET, avgörandet, det är ju väldigt bra att ha fångat på bild, men det som letar sig in i tidningarna är bilder på det som händer efter slutsignalen. Glädjen, sorgen, känslorna.
I söndags var jag på Djurgården-Assyriska. På slutsignalen stormade fansen planen, vilket vi alla hade väntat oss. Det som däremot inte var väntat var att några huliganer skulle ge sig på några av Assyriskas spelare. I tumultet såg jag ingenting av det, inte heller någon av mina fotografkollegor, vad jag har förstått. Framför min kamera såg jag bara segerrusig glädje. Det var alltså inte hela sanningen.
Dagen innan, på cupfinalen mellan AIK och IFK Göteborg, var det betydligt lugnare.
1 kommentar:
Hej! Jag uppskattar verkligen dina inlägg och tankar om vad det innebär och kräver att jobba som sport/press-fotograf. Det är mycket intressant och läsa, hoppas du fortsätter på den vägen!
Hur började du din karriär som fotograf?
Bilderna uppskattas förstås också, mycket bra!
Skicka en kommentar