En svacka

Gymnastik-VM. I London. Pepp.

Jag tycker nog inte att gymnastik är så roligt att kolla på, men min erfarenhet från OS i Kina är att det är otroligt bildmässigt. Därav peppen.

Men den här resan började allt annat än bra. På arenan, efter en massa tråcklande med flyg och transport till O2 Arena, upptäcker jag att en av mina kameror gått sönder i transporten. Mina planer om att sätta en fjärrstyrd kamera i taket ovanför ett av gymnastikredskapen försvinner fortare än kvickt. Jag har alltså släpat med mig flera kilo extra utrustning utan att kunna använda det. Peppen försvann.

Nu blir det här ett tråkigt inlägg, men där och då hamnade jag i någon sorts "fotodepp". Man har ju sådana ibland. Det är inte speciellt kul, jag blir inte nöjd över någon av de bilder jag tar och inspirationen är långt borta. Jag är helt enkelt i en svacka.

Just nu har jag svårt att visualisera bilder framför mig. Idéerna ploppar inte upp i skallen som de brukar göra. Istället för möjligheter ser jag besvärligheter. Jag vill inte att det ska vara så. Framförallt känns det på något sätt egoistiskt när någon annan skulle kunna vara här och tycka att det här är roligt.

Det är bara att jobba sig ur svackan. Det löser sig ju till slut. Det kommer någon gång en bild som är bättre än de andra. Då brukar fler komma efteråt. Man får väl tänka positivt eller något...

Nu: tv-serier på datorn (för att tänka på annat än foto) innan det är dags för ett maratonpass imorgon. Just det här VM:et bevakas på ett lite speciellt sätt. Fokus är på damerna och jag har hittills bara hunnit plåta en halvtimme av herrarnas kval eftersom vi klämt in andra uppdrag på resan. Om det vill sig illa och de svenska tjejerna åker ur redan i kvalet imorgon kan jag sitta på ett plan hem till Sverige på torsdag. Och då bara fotograferat en och en halv dag av ett VM.

Veronica Wagner innan kvalet.

Björn Slånvall släpper ringarna i kvalet.

Mitt i allt fick jag åka tåg norrut, till Birmingham, för att träffa Jonas Olsson, fotbollsspelare.