Jag tror som sagt på att jobba sig ur en svacka. Att gneta på, att inte ge sig. Någon gång kommer det att lossna. Dock är det lite jobbigt att mitt långtele, 200-400:at, också blev skadat i transporten tillsammans med kameran. Skärpan ligger på kanske 90 procent av vad den borde. Jaja. Jag har i alla fall en bild idag som jag gillar. Det är bilden överst på Ida Jonsson som är tagen med lång slutartid. Den har en speciell känsla och är samtidigt väldigt ren.
Det har i övrigt varit en väldigt lång dag. Upp åtta på morgonen och hemkomst efter midnatt. Jag hade levererat bilderna från tävlingarna klart runt klockan nio lokal tid men eftersom det var kval skulle inte resultaten bli klara förrän runt elva. Först då stod det klart att Veronica Wagner blev första svensk att ta sig vidare till en 24-final - någonsin. Flygbiljetten hem fick bokas om, hotellvistelsen förlängas och mina planer hemma ställas in.
London vill inte släppa taget om mig. Än.
4 kommentarer:
Häftiga bilder Joel! Fast det är lite läskigt med dessa überviga människor! =) Kram!
Tack Camilla :) De är ANINGEN mer viga är gemene man. Kram!
Insåg inte att det var dig jag hälsade på i Cloetta Center lite snabbt när St Louis var på besök, men tänkte mest bara säga att det är väldigt roligt att följa dina mästerskapsbevakningar - oberoende av vilken sport.
Får försöka ha lite bättre ansiktsminne till nästa gång vi kanske springer på varandra så kan jag säga det direkt till dig istället. ;)
Mvh. /PM
Svacka sa du?
Själv blir jag inspirerad.
Var trevligt att träffa på dig på SSK-BIF.
Hoppas att jag får möjligheten att stöta på dig igen framöver.
Till dess så håller jag tummarna för att du ska återfå den fulla inspirationen snarast möjligt igen.
Skicka en kommentar